Maciej Zaremba er reporter på DN. Flere av hans tidligere reportasje har fått stor oppmerksomhet noe han har fått priser for. Nå har han begynt med en artikkelserie på 4 artikler, og den her første har allerede fått stor oppmerksomhet.
Det er en rystende lesning, ikke minst for det er virkeligheten i dagens helsevesen. Jeg kjenner ikke igjen i det nye systemet som organisasjonen er oppbyggd kring i dag. Den helsevesen jeg arbeidet i for noen år siden var helt annerledes enn det som det har blitt i dag.
Her kan du lese den første artikkelen i serien.
Her kan du lese et sitat:
"Så vad gör Sveriges 33.000 läkare när de inte läker?
De spelar sudoku. Det vill säga: Fyller i blanketter, plitar på rapporter till landstinget, levererar data till register, räknar på styckepriser och volymer. Sodukoliknelsen är inte min. Den är myntad av professor Hans-Göran Tiselius i Läkartidningen.
Varför var psykiatrikerna så kallsinniga till kollegers vädjan att ta hand om Gustav B? Jag skriver till flera av dem men får inget svar. Kanske beror det på att det de hade kunnat svara vill ingen som svurit läkareden höra sig själv säga:
”Hade denne Gustav ringt och beställt tid hos oss, skulle det gå bra. Produkt 29A07, styckepris 787 kronor, nybesök dessutom, det ger extra bonus för vårdgarantin! Också om han råkade bli knäpp i hemmet skulle det gå för sig. Hembesök är produkt 29A08. Men för en nyopererad som biter personalen två korridorer härifrån har vi inte fått någon produktkod. Då får vi inte debitera. Så denne Gustav B var olönsam. En ren förlustaffär.”
Nu undrar väl läsaren om jag hittar på. Olönsam? Finns det räntabla patienter? Sjukdomar som går plus? Hur kan en patient i den offentliga vården vara mindre lönsam än en annan?
En mycket bra fråga. Låt mig svara så här. Nej, i den verkliga verkligheten finns inga lönsamma patienter. Alla är förstås omkostnader. Men herr B dog i den virtuella verkligheten, där sjukvården spelar sudoku. Eller kanske Monopol."
Link til liknende temaer:
Endelig protesterer legene.
På tide å gjøre opprør?
Når jeg begynte å arbeide i svensk helsevesen i 80 årene, var det en helt annen tid. Når jeg leser om hvordan det har blitt i helsevesenet både i Norge og Sverige, undrer jeg over hva det er som skjer. Hvordan kunne det bli så her?
Hva er det for vurderinger av mennesker og sykdommer som gjennomsyrer helsevesenet i dag?
Jeg vet at det er mange som får god hjelp i helsevesenet, men det bekymrer meg samtidig at forskjellige diagnoser blir prioritert forskjellig. Hvis man har "feil diagnose" kommer man langt ned på prioriteringslisten.
Hvordan blir det da med den reproduksjon av arbeidskraft som helsevesenet skal arbeide med?
Hva blir det for samfunnsøkonomi av det?
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar