Velkommen til min blogg!

Søken til fred og ro gir kraft og livskvalitet!

torsdag 20. november 2014

Ekologiskt är farligt, men inte för dig eller mig.

Vi finner mer og mer økologisk mat i matbutikkene. Det betyr det finnes interesse for å spise sunt og ha en renere natur. I nyheter24.se, skriver David Appelgren (Matfusket :

"Enligt en FN-studie är småskaligt och ekologiskt det enda hållbara sättet att producera livsmedel för att kunna försörja vår planet även i framtiden. Bara i år har försäljningen av ekologisk mat ökat med allt från 25-43 procent enligt butikerna själva.
Samtidigt finns det några få bakåtsträvare som tycks vilja vända tillbaka tiden för att kväva den ekologiska revolutionen. Men varför, och vem får betala det verkliga priset? Våra en gång så bördiga marker har under det senaste århundradet förgiftats av pesticider och drabbats av mineralutarmning. Konstgödsel och växtgifter från lantbruket går ner i grundvattnet och förgiftar vårt dricksvatten och övergöder våra vattendrag så att de växer igen av alger. Våra bin dör utav den tunga besprutningen.
I en dansk studie  fann man att hela 99 procent av de testade skolbarnen hade rester av hormonstörande bekämpningsmedel i urinen.Vi människor tycks helt sakna respekt för oss själva, jorden, växtriket och djurlivet i jakten på vinster. Det krävs ingen professorsexamen för att räkna ut att vi inte kan fortsätta så här.
I Sverige pågår nu en ekologisk revolution. Fler hittar en naturlig och mer intim relation till framställningen av mat. Det är inte heller ovanligt att folk börjar odla mer naturnära. Titta exempelvis på vår granne i öst där 82 procent av ryssarna får frukt och bär från småskaliga familjeodlingar – så kallade datjor – inte helt olika våra kolonilotter. Ja, ekologiskt är farligt, men självklart inte för dig och mig. De som ”drabbas” är i stället de stora företagen som står med tonvisa mängder osålt gift när du och jag väljer ekologiskt. Självklart blir dessa jättar nervösa av ekorevolutionen. Man kan likna dem vid en pressad dinosaurie som lever på lånad tid. 
Kristina Belfrage på SLU har sin forskning kommit fram till att ”små jordbruk med storbiologisk mångfald har bäst förutsättningar att producera mat till många." Det är många med mig som gärna handlar både närodlat och ekologiskt av våra svenska bönder. Suget efter ekomat fortsätter att öka dramatiskt, och därför uppmanar jag er att snabbt gå över till ekologisk produktion för att möta efterfrågan." 

 
Det her barnet er født av en mor som arbeider på jordbruk der man bruker mye pesticider. Selv om man ikke bruker like mye pesticider i Norge, så må man likevel spørre. Hva skjer med grunnvannet over tid? Hva er cocktaileffekten?
 
Når man skriver om at mange er syke og sykemeldte i Norge, så får man ofte et bilde av at skribenten undrer om vi sykeliggjør oss mer i dag. Hvor finnes den forskningen? Man undrer også om det er mange som overpresterer til sykdom. Det jeg synes mangler i de artiklene er om matproduksjon og alle de kjemiske stoffer som vi omgir oss med, kan være en årsak til sykdom i dag?
 
Iblant ser jeg på Twitter at en del er skeptiske til studier om økologisk mat er sundere enn annen mat. Jeg tror att hvis man tar seg tid til å tenke over hvordan det går med vår natur over tid, så får man andre tanker. Vi trenger ta oss tid til å undres over sammenhenger.

tirsdag 18. november 2014

Det å bli sett, hvordan er det?


Når jeg leste en så fin dikt på så fin bakgrunn fikk jeg mange assosiasjoner fra mitt yrkesliv som psykolog. Det her bildet har jeg nå kopiert fra en veldig bra blogg, ME-mammas betroelser , en blogg jeg varmt anbefaler andre å lese. Det er en gruppe kunnskapsrike og kreative damer som har barn som er syke i ME. Det står mye fint i den bloggen, og kanskje det kan være en inspirasjon for andre foreldre som har kronisk syke barn. Selv om situasjonen, sykdommens karakter, er ulikt, kan det styrke den enkelte til å ikke føle seg alene.

Det er viktig å føle seg sett, det er viktig å møte helsepersonell som ser hvordan man sliter, og det er en stor indre stress, når man ikke møter noen som ser den kamp som man må møte hver eneste dag. Man er veldig avhengig av å bli sett og akseptert av fagfolk, både fordi det er nødvendig med en god relasjon med fagfolk, og det påvirker både behandling og annet som følger av det å være syk. Enda viktigere må det være for ett barn å bli sett. De trenger gode relasjoner til å vokse opp til trygge voksne, og det er en stor nok byrde å være syke, skal de attpåtil ikke føle seg sett i helsevesenet? Det er et flott initiativ av den gruppe "ME-Mamma" som nå skriver ME-mammas betroelser .

Vi alle har behov av å føle seg sett. Når vi er syke og svekket er behovet enda større. I mitt arbeide som psykolog har jeg mange ganger hørt folk si at deres lege ikke forstår dem. Det første året jeg arbeidet som psykolog var det veldig forvirrende å høre om leger som ikke forstår. Det var så åpenbart at pasienten slet. Så legen virkelig ikke det. Så begynte jeg å spørre, "De du nå forteller for meg og på den måten du sier det her. Har du fortalt din lege det her?" Jeg fikk ofte svaret, "Nei, det har jeg ikke." Jeg har mange ganger sagt, "Det tror jeg du skal gjøre. Da tror jeg det blir bra."
Og det går bra som regel.

Det er ikke nok med at man er syk, man skal også sette ord på ting og det er ikke alltid man er tydelig for seg selv. Det hjelper å ha en fagperson som har erfaring av liknende fall som er likt mine helseproblemer.

Det kan være en stress og belastning å møte helsepersonell som ikke har kunnskaper om den sykdom som man sliter med. Omvendt er det en befrielse og en kilde til avslapning å føle seg sett og tatt på alvor.
Jeg har hørt fra pasienter at de kjenner at de legger problemene fra seg når de går ut fra mitt kontor. Pusten blir friere, man blir avslappet, og man frigjør energi til å bearbeide og å mestre hverdagen.
Jeg vil si det er da det begynner, noe som en ME-mamma signalerer i sin dikt. Det blir lettere å leve når man har noen som følger en og som ser. Selv om man akkurat nå ikke har en kur for å helbrede barnet, så er det viktig å ha noen som ser.

Det er ikke alltid vi i helsevesenet kan hjelpe/kurere. Det vi likevel kan gjøre er å si at det du sliter med er helt forferdelig/slitsomt/fortvilt eller noe annet som passer in.

Man kan være nysgjerrig å spørre, hvordan er det her for deg?
Hvordan har du det?
Hva har du prøvd for å mestre/håndtere situasjonen? Med det spørsmålet kan man få veldig mye informasjon av pasienten.

Det at noen ser, at det man sliter med er fortvilet, kan hos den syke frigjøre krefter til å fokusere på det viktigste, få mest ut av dagen.

Jeg leser ofte ME syke si, de møter fagfolk som ikke har kunnskaper om ME, men som tror seg vite. De forteller om behandlingsopplegg som gjør dem sykere.

Det som jeg undrer meg over er når tidligere syke tror seg vite hva som er best for andre syke. Jeg har sett kommentarfelt der personer som vært syke og som tror deres erfaringer om hva som virket er rett metode for andre syke. Iblant er det en tydelig ironisk tone når syke står fast ved hva som virker for dem. Det får meg å undre, hva er det som driver dem?
Bare fordi de oppfattet aktivitetstilpasning og energiøkonomisering som å bare hvile, må det ikke automatisk være slik andre oppfatter det.
De råd jeg fikk på Skogli var energiøkonomisering og å trene innen de rammer som kroppen tåler. På den måten har vegen langsomt begynt å gå oppover.
Tidligere før den skjulte tannrots betennelsen ble oppdaget og behandlet, var det aktivitetstilpasning som fungerte.

Det som jeg også undrer meg over er, hvordan de som etterpå oppdager at de hadde kapasitet til mer enn de trodde, tenker om seg selv. Den tone de har mot andre syke, får meg å undre, hvordan er det de føler og tenker om seg selv og hvordan de tidligere mestret sin sykdom? Jeg tenker det kan være viktig å se innover for å komme videre i livet. Når man blir oppmerksom på hva man bærer på, puster seg gjennom følelsen, kan det bli lettere å leve. Vi er ikke bare avhengige av at andre ser oss. Vi er også avhengige av at vi tar oss tid til å puste, for å se hva som kommer til uttrykk. Hva er det da man ser?

Hvis man tenker seg man får helseråd som ikke passer med den sykdom man har. Kanskje har man en sykdom som må behandles, men får kommentarer som begynn å trene, ut og spring. Man har prøvd å være fysisk aktiv, vært sosial, og annet som skal "gi energi", men det må man ikke frem med til psykologen/legen. Det leder til indre stress hos den syke, noe som fagpersonen ser og sier du må tenke positivt. Der stopper dialogen opp, fortvilelsen og maktesløsheten øker. Livet blir enda mere en kamp.

Det betyr ikke at legen/psykologen må være enig med pasienten i alt. Vi søker hjelp i helsevesenet av en grunn, og det er å møte fagperson som har kunnskaper/erfaring til å hjelpe oss med det vi ikke selv har kunnskaper om og innsikt i.

Iblant kan en vise si oss mye mer enn orden rekker til. Bjørn Eidsvåg har skrevet en fantastisk fin låt, "Eg ser"




Les gjerne dikten om igjen langsomt.
Hvordan føles det?

Tenk dere, den syke følte ikke skamfølelse lengre, da h#n ble sett. For en kraft som skjuler seg bak ordene og følelsen av å bli sett!


torsdag 13. november 2014

Hjernen får problem når du spiser noe med søtningsmiddel.

Sukker er ikke bra for helsa. Det vet vi vel alle.
Men å bytte ut sukker til søtningsmiddel gir hjernen problem, er noe vi ikke hør.
Hjerneforsker, professor Martin Ingvar, sier søtningsmiddel, smaken av søtt signalerer til hjernen at nå kommer det sukker. Hjernen gir order om produsere og å slippe ut insulin.
Den fysiologiske reaksjonen på det blir et forferdelig sug etter søtt.

Martin Ingvar sier blant annet det her til SVT.

"Det finns studier som visar att en del, genetiskt, har ett större sötsug än andra, men det finns inga hopplösa fall. Om du sänker ditt sockerintag, så blir det lättare och lättare med tiden att avstå. Och som sagt: du kommer inte ens att gilla det söta efter ett tag.
Gör som med beroende av alkohol och nikotin: Ta en dag i taget, tänk att ”Idag ska jag inte äta socker”.
Ska man byta till sötningsmedel?
 
Nej. För att stilla sötsuget så kanske vi tar till sockerfritt godis och söta drycker ”utan tillsatt socker”. Men genom att byta sockret mot sötningsmedel gör man sig en björntjänst. Smaken signalerar till hjärnan ”Nu kommer det socker – släpp på insulin”. Och eftersom det inte kommer något nytt socker blir den biologiska reaktionen ”overkill” – för mycket insulin rusar runt och dammsuger blodet på de få sockermolekyler som finns kvar. Följden blir att man störtar mot bråddjupet och nästan är beredd att begå brott för att komma ur det obehagliga tillståndet."

Når den svenske legen Annika Dahlqvist for noen år siden begynte å underviste folk at de fikk bedre helse, og mindre kg, når de spiser, LCHF, lavkarbo og mere fett i maten, da møtte hun en storm av kommentarer fra kritiske skeptikere. De agerte blant annet på hennes blogg, der det liknet på mobbing. De sa at folk ble sykere av hennes kost anbefalinger og at det var helt imot den forskning som hadde gjorts i mange år. Deres kommentarer fikk meg å tenke på internett troll, og de var heller ikke noe hyggelig mot andres kommentarer, som var positive til LCHF.
Skeptikere mente de som var positive til LCHF og Annika liknet en sekt.

De som var positive til LCHF hadde ofte vært syke, eller var syke men hadde mye bedre livskvalitet. Det var personer med type 2 diabetes, som nå kunne kutte ut medisinene, og de sa de nå hadde diabetes typ 0. Det var også de som hadde hatt/hadde hjertekarsykdommer og nå hadde et lavere medisin forbruk, eller blitt helt friske. Det var også de som hadde hatt stor overvekt/fetma, og som hadde prøvd myndighetenes kostråd. De hadde erfaring av kostrådene ikke virket, og kanskje de til og med gikk opp i vikt, noe som Annika Dahlqvist hadde erfaring av.
De som hadde positiv erfaring av LCHF etter å hatt stor overvekt og store helseproblemer i mange år, var ofte sint på myndighetene. De var sint over å ha fått feil kostråd som hadde gjort dem sykere.
Det fans de som følte seg motarbeidet av sin lege, hvis de sa de spiste LCHF.
Det kunne gå hett for seg i kommentarrekkene på Annika Dahlqvists blogg, når de med god erfaring av LCHF diskuterte med skeptikere, noe som var lett å forstå når man satt på sidelinjen og observerte.

Det er også viktig å innse at også skeptikere kan ta feil, og her er det for meg et tydelig eksempel.
Det er bra å være kritisk, og det tenker jeg man må være på mange hold.

Hva som er riktig kost for den enkelte er sikkert individuelt. Derfor kan det vare bra å konsultere sin lege om man undrer over sitt kosthold.

I Sverige er det mange lege spesialister som har stått frem og sagt at LCHF er bra for helsa, og at vi skal spise naturlige fetter.

Annika Dahlgren avråder oss for å spise margarin som hun mener er bedre som skokrem. Når jeg har Gunnar Lindgren fortelle om hvordan man gjør margarin er jeg bestemt på å aldri spise noe med margarin. Tvi!

 
 
Når jeg leser hva Martin Ingvar tenker om hvordan sukkeret påvirker hjernen, da tenker jeg blant annet på Annikas følger og deres sinne på myndighetenes råd. Det er ikke vanskelig å forstå deres reaksjoner. Det har med deres livsvilje å gjøre!

mandag 10. november 2014

Vatten og salt som antihistamin?

Jeg søker ulike metoder for å få opp dagsform og allmenntilstand. Jeg leste en kommentar om   Dr.Fereydoon Batmanghelidj og hans forskning om vann og helse, med en henvisning til den her youtube filmen lengre ned. Jeg har brukt mye av dagen for å lære meg mere om hvordan vann og salt påvirker kroppen. Han mener at mange av oss er dehydrert gjennom vår livsstil, og det gir oss helseproblemer sa han.
Vi kan gi kroppen mulighet til å arbeide med friskprosesser, med enkle hjelpemidler, som vann, salt, bra mat og fysisk aktivitet som å gå en tur ut.
Når han snakker om vann og salt som kur for cancersyke er det noe som jeg ikke kan stå for.
Men når jeg lytter på hva han har å fortelle om kroppens behov av vann, innser jeg at det er tid for å få ned forbruket av te. Jeg drikke mye te, og te er vanndrivende.
Jeg har et meget lavt forbruk av salt, og det er kanskje tid for mere salt i maten.

 
Det skulle være interessant å lese hva personer med lengre utdannelse i naturvitenskapelige fag, som for eksempel kjemi, har å si om det som han forteller om her. Ligger det noe i det, eller hvor kan man finne nyere forskning i det her området? Jeg tror ikke på en metode for alle. Jeg tenker det viktige er å finne en riktig livsstil for å få mere ut av livet.

tirsdag 4. november 2014

Finn ditt kall og vis deg frem.

Når jeg leser noe som er skrevet av Marianne Williamson forsvinner jeg ofte inn i tankeverdenen og øynene langt bort, der ordene lander dypt inn i meg.

Jeg fortsetter å lese boken "Gåvan att vara till" av Marianne Williamson:
"När vi väljer att inte vara änglar forsvinner de änglar som finns bland oss. I allmänhet är människor för oss vad vi har bestämt oss för att vara för dem. Det kan vara svårt att lysa över andra när vi inte känner att det finns ett ljus inom oss själva. Men det finns ett ljus, för Gud har skapat oss så. Vi kan se på dem som utvecklat ett høgre medvetande än sina samtida. De var inte gjorda av något annat material än vi, men de fattade andra beslut. Det var inte lätt för Abraham Lincoln att vara den Abraham Lincoln vi högaktar i dag, det var inte lätt att vara Susan B Anthony, eller Mahatma Gandhi, eller Martin Luther King Jr. De föddes, precis som vi, med potentialen att bli något storslaget, men förverkligandet avstorslagenheten är inte förutbestämd. De kunde ha bestämt sig for att vara på något annat sätt, för att göra på något annat sätt. Vilken andlig kraft det än var som rörde sig inom dem och lockade dem mot sin storslagenhet så finns den inom oss alla.
Det finns inget recept för storhet, för storhet är inte rationell. På den mystiska nivån blir människor storslagna när de, trots det motstånd de kanske känner inom sig, säger ja där andra skulle ha sagt nej. Rädslan stoppar dem inte, den hjälper till att forma dem. Någonting kallar dem från en högre dimension, och de svarar.
Är vi inte kallade av historien till att manifestera den storslagenhet som väntar inom oss? Vad som händer med jorden nu är vårt beslut. Vi kan förbli de vi är och sjunka djupare ner i det elände vi redan har skapat, eller också kan vi börja spräcka vårt eget skal som på kosmiska ägg och stiga ut som nya varelser - som vårt nya, sanna själv."

Det er spennende å føle på hva ordene gjør med oss både psykisk og fysisk. Hva er storhet? Vi trenger ikke å være Nelson Mandela for å vise storhet.  Det kan være så mye. Noen er kanskje gode med dyr. En annen er bonde og dyrker økologisk mat, noen annen er god mot barn, noen er bra på å skrive. Derfor er det viktig å finne sitt kall, enten den kommer fra en høyere dimensjon eller sin egen underbevistthet. Naturen har skapt oss til de vi er, våger vi være vår natur?

Mange sliter med å vise seg frem, våge å være bra på det vi er, tro på at vi har noe å tilby verden, og mange har allerede som barn ikke fått lære seg at de er bra nok som de er. Hvis man fått lære seg at man ikke duger, er verdt noe, blir det meget skummelt å stå frem slik en er.
Det er også slik mange har høye forventninger på seg selv, og når de ikke lever opp til dem, snakker de ned seg selve. Fantasi kan brukes på mange måter, og når selvbilde er lav, blir fantasi og tanker deretter.

Når man tviler på seg selv, og tenker over å vise frem sin storhet, kan det fort sette i gang med et angstvekkende tankespinn. Det er som å tro at hvis man ikke når den topp som man krever av seg selv, da raser tankene raskt ned i kjelleren.

Aksept er ikke alltid så lett å være i. Man ønsker, eller til og med krever, at man skal være et helt annet sted enn der en er akkurat nå. Hvis de livsbetingelser man er i ikke samsvarer med de krav man mener å ha i sitt liv, da sliter vi. Frustrasjon sammen med den indre sorgen kan gjøre mange dager tunge.

De perioder noen kan være i aksept, åpnes andre dører til en selv. Aksept gir ny tilstedeværelse å hvile i, og tilgang til åndelig kreativitet som går sammen med en friere pust. Pusterom gir oss en mulighet til å lande og å hente nye krefter.

I pusterommet møter vi oss selve og det i oss vi ønsker skal få mulighet å komme til uttrykk. I den stunden kan man finne sitt kall, det man brenner for og hva man kan ønske å dele med seg til verden. Når man får kontakt med sitt indre selv, finner man sin plass i livet, hvis man våger.

Hva er storhet? Det er vel opp til oss selv å avgjøre hva det kan innebære for oss selv. Det er fort gjort å undervurdere det man gjør. Hvis du ser barnet som ser på deg og ser opp til deg. Er ikke det stort?

Det er når vi finner oss selv der vi er akkurat nå, som vi kan finne ut hvordan vi kan bidra. Hva ønsker du å gi til verden?