Velkommen til min blogg!

Søken til fred og ro gir kraft og livskvalitet!

tirsdag 31. desember 2013

Hvordan få en god følelse i kroppen, puste rolig og der tankene flyter fritt?

Julen kom og gikk og selv om jeg gjorde det så enkelt som mulig var det mye nok å tenke på. For å hvile fra tanker om NAV og om julen, var det godt å skifte fokus.

Akkurat nå velger jeg å skrive. Det finns mange veger til fred og ro, og det er viktig å finne sin egen måte. Om noen timer er vi i 2014, et nytt år og nye muligheter. Nå kommer vi enda en gang lese om nyttårsforsetter og nye vaner, som ofte handler om prestasjoner. Det kan være å begynne på treningsstudio, slankekur, yoga, begynne med en ny diett, studere og så videre. Ofte handler de om å ta seg i kragen og å "ta ansvar". Man kan lure på hvor mye av de her nyttårsforsettene som kommer av å elske seg selv? Flere av nyttårsforsettene kan ha den her årsaken, men hvor ofte handler det om å være streng og å straffe seg selv?



Det snakkes mye om stressmestring for å få en bedre helse.
Det er helsefremmende å søke seg mot den meditative tilstanden, kontemplasjon, der man føler seg i fred og ro.

Når den svenske legen Christina Doctare ga ut boken "Hjernestress - kan det ramme meg?" ble jeg meget interessert i den nyere stressforskningen. Det her er kunnskaper som jeg tok med i mitt arbeide som psykolog og som mange hadde stor nytte av. Det er så viktig for alle å bli bevisst over hvordan de føler seg i kropp og sjel.
Når man innser hva stress kan gjøre i kropp og sjel, og bevisst over hvordan man har det, er det lettere å gjøre noe med det.
Det er i vårt samfunn så mye som vi forføres til å strekke oss etter, til vi blir både slitne og overmette. Vi er på sprang etter det ene og det andre, og jo mer aktive vi er desto mindre tid og rom har vi til å kjenne etter på hvordan vi har det. I den her situasjonen tror jeg det er mange som springer til helsekostbutikken for å finne den riktige helsekosten som skal gi oss bedre energi. Jo raskere vi springer, desto mere frustrasjon. Nå kommer også rubrikkene fra mediene om at man skal ta ansvar for sin helse. I den her situasjonen er det fort gjort å assosiere til forventinger om å prestere mere. Mer sund mat, mer fysisk aktivitet, mer yoga, mer mindfulness, ta seg i kragen og gå på arbeide og så videre.

 
Ordet forandring er lett å assosiere med prestasjon. Ordet prestasjon er lett å assosiere med motsatt til væren. Det er så vanlig i vår kultur i dag. Jeg lurer på hvor mange som har et nyttårsforsett der planen er å gjøre mindre og hvile mer?
 
Vi står på så forskjellige ståsted i livet, at det er nødvendig for hver og en av oss å ta oss tid til å lytte innover. Hvis man ikke tar seg tid til å fokusere innover, hvordan skal man da vite hvor man står i dag og hvilken retning man ønsker å gå videre? Det blir da ikke heller lett å vite hvordan man har det i sin kropp. Det er der man må begynne å lete for å se hvordan man har det med seg selv.
 
Når jeg fortalte mine klienter om at det er viktig å søke seg mot aktiviteter/situasjoner der man føler seg avslappet, føler seg vel og der tankene flyter seg frem som båten eller løv på vannet. Når jeg sa hvilken indre modus de skulle søke seg da visste de hva de skulle gjøre.
Det finns mange måter for å komme inn i et meditativt/kontemplativt tilstand, men våre veger dit kan være helt forskjellige.
Det som fungerer hos den ene kan være dårlig for noen annen!
Av den grunn vil jeg advare for oversolgte universalløsninger, hvor fin forpakningen enn kan være!
 
Man kan også si at det er bra å søke mot en god gjennomstrømning i kroppen for å få en bedre helse. Det handler blant annet om pusten, fordøyelsen, blodtrykket, og ja til og med tankene. Hvis man er meget aktiv, og ikke har tid til å tenke og kjenne kan det bli et problem når en går og legger seg. Da begynner tankene sin egen dans og det blir vanskelig å sovne. Hvis man ikke sover så bra, blir det ikke bra på dagen heller.
 
Hvis man er i stress, holder man igjen pusten. Hva skjer da i kroppen? Vi trenger pusterom for å puste med magen.
 
Man tenker heller ikke på at når vi puster med magen, da beveger seg mellomgulvet og da får tarmene massasje.
 
Man kan her assosiere videre og å tenke over hvordan man kan gjøre for å få det bedre med seg selv. Det finns mange forskjellige veger, og man får finne sin egen veg.
 
Jeg stusser over lesning om hvilket arbeide det er med å fremkalle godfølelse i kroppen. For meg er det en paradoks. Arbeide - prestasjon. Godfølelse - væren.
 
Vi er veldig flinke på prestasjon, mange av oss, og da er det viktig å søke seg til væren, og at vi er gode nok som vi er.
Det skal være lov å søke oss til det som lokker frem et smil, eller latter hver dag.
En dame som gikk i kognitiv terapi fikk i oppgave å gjøre 3 ting hver dag som hun synes er moro.
Når vi slapper av, da kan gleden komme på besøk.
 
Det er forskjell om man sier at man skal hugge ved, si og så mye skal være gjort til kvelden (prestasjon), og at man skal hugge ved så lenge det kjenns moro (mer væren)
 
Det tar tid til å kjenne på hva som er passe aktivitetsnivå da dagsformen kan variere.
Jeg har selv arbeidet mye med å skille mellom forskjellige slitenhetsfølelser. Når kunne jeg fortsette å gjøre noe her hjemme lite til, og når måtte jeg avbryte aktiviteten med en gang for å ikke krasjlande? Her kommer det å se innover og kroppsbevisstheten inn og det må ta sin tid.
 
Vi lever i en tid der perfekthetsidealene står frem tydelig i mediene, og jeg har begynt å bli skikkelig lei av det hele. Hvordan skal man gi seg selv eller noen annen ubetinget kjærlighet når det forventes det perfekte? Hvis det er det vi holder på å lærer de barn som vokser opp, da må vi virkelig ta oss en tenkepause! Er det da noe rart at fler og fler av barn og ungdommer sliter med psyken sin?
 
Hvem er det vi lurer når vi bygger fasader?
 
For noen år siden leste jeg en del interiørblad, men nå er det stopp med det. Nå leser jeg i stedet om Simple Living og om hvordan man kan forenkle livet sitt. Jeg følger med et stort interesse om kjøpestopp, og jeg ser det som noe som tvinger seg frem når indre dypere behov krever livets rett. Med kjøpestopp som tema, skaffer seg fler og fler en time-out, for å tenke over hva som egentlig er viktig. Helt plutselig føler de ro, har mer tid med familie og venner, mer penger spart og får en oversikt om de har hva de trenger. Ved bevissthet om man har hva man trenger, kan man ta det med ro og må ikke hele tiden være på sprang.
 
For mange som sliter med stress kan det være viktig med en time-out for å finne tilbake til seg selv. 
 
Så det er nok ingen dum ide å gjøre mindre og hvile mer!
 
Og da er det viktig å ta seg tid til å prioritere hva som er viktig akkurat her og nå, selv om der kan være ting som er moro. Man kan overstrekke seg når man har mye hyggelige ting i sin nærhet.
 
Det finns forstås en ting som er mer en glede enn et arbeide, og det er når man trener opp lattermuskelen!
 
Og en ting til: Det er ikke vår oppgave å være feilfrie i livet!
 
Husk på det når dere går inn i 2014!
 
Godt Nytt År!
 
 
 
 
 

onsdag 11. desember 2013

... og så var det den her arbeidslinjen.

Det er litt over 3 uker siden jeg kom hjem fra et 3 ukers opphold på Skogli Helse og Rehabiliteringssenter AS.

Jeg har tidligere skrevet om mitt opphold i et tidligere innlegg  Om tredemølle og å møte seg selv i døra.

Jeg var sliten når jeg kom hjem, og trengte tid å lande. Jeg var på etterskudd her hjemme og nå er det tid for å ta frem advents og julepynt. Når jeg ser over våre julepynt ser jeg mere arbeide. Det er en god grunn til å sortere vekk julepynt for å gi det til veldedighet. Ting som jeg likte for 20 år siden er ikke like moro lengre. Når foreldre går bort får man arve deres julepynt også. Det blir for mye og jeg må tenke på å økonomisere mine krefter, og det er en god grunn til å utrensning. Julegardinene til stuen får være i kjellerforrådet den her julen. Kanskje jeg har bedre energi neste jul.
Det er for meg ikke aktuelt med å bake 7 sorters kaker, lage masse julemat og annet som kan bli for mye for hvem som helst. Julestemning må være et fokus på fred og ro sammen med familien.

Jeg planerer julegave innkjøp her hjemme sammen med mannen min. Når man allerede vet hva man skal gi bort, da man går inn i butikken, sparer man både tid og energi. Det liker jeg, og det er også helt nødvendig.

Den her måten å organisere på har vært en del av mitt liv i flere år. Det er viktig å skrelle vekk det som ikke er så viktig og å holde fokus på det mest konstruktive. Det fungere best.
Når jeg var på Skogli var det viktig å holde fokus, slik at jeg fikk best utbytte av oppholdet. Det ble likevel hardt og jeg gikk likevel i bakken. Jeg møtte mine egne begrensning og det føltes merkelig å delta i en gruppe som handlet om arbeidsrettet rehabilitering. Men jeg var der fordi NAV mente det var viktig å komme dit for en vurdering om funksjonsnivå.

Jeg gjorde mange refleksjoner den her tiden, da jeg hørte om arbeidslinjen flere ganger.
En dag satt vår gruppe i en refleksjonsgruppe, der vi skulle tenke over hva vi skal gjøre fremover. Vi fikk høre at tidligere ble man lettere uføretrygdet og parkert, og så enkelt er det ikke i dag. Nå viser forskning, sa hun, at arbeide har en helbredende effekt. Man må ikke vente til man orker med det eller det der hjemme. De har erfaring med pasienter med fibromyalgi, utmattelse og andre diagnoser. Kanskje man  kan velge et enklere arbeide, og det må kanskje ikke være så mange timer i uken.. Noen kunne kanskje begynne med praksisplass eller arbeid nå, og andre har kanskje et maratonløp fremfor seg. Den her arbeidslinjen var det nye og det handler om at alle som kan bidra, skal få en sjanse til å gjøre det.

Det her satte i gang mange tanker i hodet mitt. Jeg må smile når hun sa at noen kan ha et maraton fremfor seg. Jeg har hatt problem med helsa siden 1989. Det kaller jeg et maraton, og jeg vet ikke hvordan mitt liv ser ut fremover. Jeg har også tatt styringa over min helse, og hadde jeg ikke gjort det tro jeg at jeg hadde vært mye dårligere. Sollys på vinteren (lysterapilampe), D-vitaminer større delen av året, kuttet ut blant annet sukker, energiøkonomisering, sund mat, fred og ro aktiviteter, passe fysisk aktivitet, og så videre. Jeg har lest masse, og snakket med mange for å kanskje finne en veg for å bli frisk. Jeg ble ikke frisk. For et år siden fikk jeg vite jeg hadde hatt en kronisk  periodontitt i mange år og det kjørte ned både immunforsvar og allmenntilstand. Tannlegen fortalte at når en har en kronisk periodontitt kommer bakterier ut i blodbanen. På den måten kan man bli syk i hele kroppen. Han var ikke forbauset over at jeg hadde hatt ME-symptomer.
I dag blir jeg ikke sykere. Det ble jeg så lenge jeg hadde periodontitt. Jeg ble sykere og sykere og iblant følte jeg meg døende. Nå var jeg ikke så redd, men mer fortvilt. For en befrielse det var å bli fri fra både jeksel og periodontitt!

Men jeg er fremdeles syk og har en lav funksjonsnivå. Jeg lever med håpet om å bli frisk, men må samtidig være beredt på at det kanskje ikke er mulig.

Nå gikk jeg på Skogli å var bekymret over hvordan andre syke kunne oppfatte om den her arbeidslinjen, og den risiko for depresjon, angst, skyld og skam hvis de ikke klarer av å bli friske. Hvordan hadde jeg selv opplevd det hvis jeg kommet til Skogli for to år siden, med langt fremskreden periodontitt? Hvilken forskning refererer man til og for hvem? Hva med langtidseffekter? Jeg valgte å skrive til legen og fortelle om mine fortellinger. Jeg tror ikke jeg kommer med noe nytt, men det kunne kanskje være interessant med å lese om hvordan pasientene opplever hva som sies. Det er ikke alle som har så mye kunnskaper og er oppdatert som meg, og da er man mere sårbar.

Jeg trivdes med å arbeide, og det var godt å gå på forelesninger eller på arbeide selv om jeg ikke var frisk. Jeg slet etter et sjokktrauma 1989. Det var godt å gå på forelesninger selv om jeg slet med konsentrasjonen. Sjokktrauma er en enorm belastning for kropp og sjel, og tankene forfølger en. Med en slik belastning er det også lett å få andre helseproblem og det fikk jeg. Man kan si at jeg studerte på deltid. Det var noen delkurser som jeg gjorte etter min kursgruppe var ferdig med studiene. Jeg trengte min tid og jeg trengte fred og ro. Jeg ble ferdig med mine studier, fikk bra konsentrasjon og arbeidet som psykolog i flere år og det planerte å fortsette med det til pensjonen. Jeg kjente på at noe ikke fungerte som  det skulle i min kropp, men kunne arbeide på heltid i noen år.

Men livet fikk meg om igjen inn på andre veger enn hva jeg hadde tenkt meg. Det kom en dag når funksjonsnivået og allmenntilstanden var for lavt til å være i jobb. For et år siden fikk jeg, som jeg tidligere skrevet om, vite at jeg hadde hatt en tannrotsbetennelse i mange år. 
Det har ikke vært synlig på noen utredning og derfor har det ikke gått å behandle. Livet utsetter oss alle for prøvelser og vi kan ikke forvente oss å kunne styre på alt her i livet!
Vi får se på hva vi har å navigere videre fra det. Det er viktig styrke kropp og sjel på mange nivåer.

Jeg føler meg takknemlig for det jeg har i livet fordi det er ingen selvfølge.

Etter jeg kom hjem  fra Skogli sendte jeg en søknad om uføretrygd til NAV. Det kostet mye konsentrasjon og energi å fylle i søknaden. Jeg tenker på den forskjell det er i dag og den jeg var når jeg studerte på universitet i Lund for 20 år siden. Jeg er ikke den samme.
Noen dager senere ringer min saksbehandler fra NAV, som sett at jeg hadde sendt inn søknaden. Hun sa at det skulle jeg ikke gjort, fordi hun ikke har gjort en kartlegging om eventuell restarbeidsevne. Jeg hadde følt en lettelse for å ha fylt i søknaden og nå risikerer jeg at jeg må trekke tilbake søknaden en tid.
Jeg er ikke forbauset men det her sliter!
Dagen etterpå fikk jeg et brev fra de som arbeider med uføretrygdsøknader. De ønsker mere informasjon, blant annet om hvor jeg har bott i Sverige når jeg var yngre. Jeg husker ikke alle adressene. Nå sitter jeg her og føler på at hva som blir neste steg, blir krevende for meg, hva som nå enn skjer. Fy søren! Så mye som var så mye lettere når jeg var frisk.

Det er så viktig å skifte spor slik at jeg ikke bare fokuserer på NAV og hva som kommer å skje. Det er nødvendig med mental hvile og å gjøre ting som gir energi, som gir glede og hjertevarme.

Arbeidslinje får være arbeidslinje. Er jeg ikke frisk nok er det ikke så mye som jeg kan gjøre.
En ting er sikker. Jeg ønsket ikke å være syk! Det er ikke min feil at jeg er syk! Jeg har gjort så godt jeg kunne! Hvis man gjør så godt man kan da kan man ikke gjøre mer!

Jeg har til og med laget mine egne Mestringsstrategier ved kronisk sykdom.

Hva er det som gjør at folk tar det som en selvfølge at de skal være arbeidsføre hele livet?

fredag 22. november 2013

Om tredemølle og å møte seg selv i døra.

Jeg har vært på et 3 ukers opphold på Skogli  rehabilitering i Lillehammer. Det har vært lærerikt og en stor påfristelse. Det finns kunnskaper på Skogli og et stort tilbud på forskjelligea aktiviteter slik at man kan skreddersy rehabiliteringen til de egne behov som man kommer med.
Likevel var det en steintøff reise.
Når jeg nå har funnet en livsstil der jeg fokuserer på det som jeg klarer å mestre/gjøre ble oppholdet på Skogli et møte med meg selv der jeg 24/7 ble konfrontert med den lave funksjonsnivå jeg i realiteten har. Det ble også tydelig at mitt liv har blitt meget begrenset på grunn av kronisk sykdom. Min strategi var fra begynnelsen å skrelle bort de aktiviteter som kunne svekke meg,  og å fokusere på trenevegledningen fra fysioterapeut. Det føltes viktig for meg å prøve å trene og å se hvordan det gikk.
Når man skreller vekk andre aktiviteter innebærer for meg å begrense sosial omgang, ikke være med på hobbyverkstedet, ikke høre på de ekstraforelesningene som var et tilbud for oss, jeg trengte ikke lage mat, eller gjøre husarbeid, ikke delta i bading eller andre treningsaktiviteter som kunne være en ekstrabelastning for meg. Jeg var målbevisst og disiplinert, men likevel gikk jeg i bakken!

Da måtte jeg ta vekk aktiviteter som egentlig var obligatorisk. Nå måtte jeg passe på at jeg ikke ble enda dårligere, og det var en sterk konfrontasjon på hva jeg må slite med hver dag. Jeg må hele tiden navigere meg frem for å oppnå et så godt allmenntilstand som det er mulig.

På treningsvegledningen fikk jeg enkle treningsøvelser som ikke skulle bli en overbelastning for meg, og oppvarmingen var en enkel spassertur på tredemøllen. Likevel går jeg i bakken. Når jeg var på mitt rom kjente jeg på kroppen på hvor sliten jeg var.

Alt det her ble en påminnelse om hvor mye dårligere jeg er idag jamført med 5 år tilbake da jeg var på en 4 ukers opphold på Raulands rehabilitng senter. Året etter det begynte enda en reise nedover og den reisen snudde når jeg fikk bort den infekterte jekselen. Jeg hadde en skjult kronisk periodontitt som ikke ble avslørt på noen undersøkelse. Man kan altså ha en kronisk infeksjon selv om det ikke viser seg på undersøkelse. Da blir man som syk veldig ensom og man får klare seg selv så godt man kan uten behandling. Jeg har hele tiden arbeidet mot et bedre allmenntilstand, men det løser dessverre ikke alt.

Jeg måtte informere personalet på Skogli om hvordan jeg sliter. Fy faen så trøtt jeg er på å gjenta meg seg! Jeg er forbannet trøtt på å være kronisk syk! Jeg er forferdelig trøtt på å sitte på sidelinjen og å se på når andre lever sine liv. Jeg liker action, men må leve et rolig liv. Takk og pris liker jeg å være i mitt eget selskap!

 Jeg er egentlig meget sosial og trives med å være blant mye folk. Jeg har mange hyggelige personer i mitt liv, men dessverre må jeg dosere min sosiale omgang. Detsamme var det på Skogli dessverre. Konsentrasjon, tenke og snakke tar energi, og jeg måtte økonomisere mine krefter slik at jeg kunne stå på beina på hele oppholdet.

Hva jeg derimot fikk prøvet ut på oppholdet var forskjellen mellom bevegelse og belastning. Selv om det hadde blitt for mye kunne jeg gå en liten tur på tredemøllen i langsomt tempo. Jeg kunne gjøre noen yogaøvelser for å løse opp spenninger som  helt naturlig oppstår når en er utmattet. Jeg kunne gjøre litt, men da måtte jeg hvile mye imellom treningspassen. Hva definerer ordet trening? Hvor går grensen mellom bevegelse og trening? Det har jeg undret meg over den siste tiden. Jeg kuttet ut de mest belastende øvelsene når jeg gikk i bakken. Nå måtte jeg bygge opp og ikke rive ned.

Nå ønsker jeg meg en tredemølle slik at jeg kan ta rolige spasserturer innendørs i vinter. Jeg er ikke så bra på å balansere på is. Det er de korte treningspassen jeg er ute etter. Hvis en tenker å trene i 10 minutter, 3 ganger om dagen da kommer gjennomstrømningen igang. Slow walking blir også walking meditasjon. Men jeg må være meget forsiktig og å prøve meg frem slik at det ikke blir for mye.

Det er en stor belastning å bli konfrontert med mine begrensninger, og det ble tydelig når oppholdet var slutt. Jeg følte på en stor lettelse over at jeg nå kunne reise hjem til mitt hverdagsliv igjen. Det sier en del om hvor mye det koster å være i en press i et antall dager på et rehabiliteringsopphold når man ikke har så høy funksjonsnivå. Jeg var i gruppen arbeidsrettet rehabilitering, og jeg kjenner meg ikke det minste nærmere et arbeid idag. Jeg har nok med å ta vare på meg selv og det gjør livet lettere å leve når en får et større fokus på det jeg kan gjøre.

Det var en ønske fra NAV om en utredning på Skogli for å se hvor jeg står i forhold til arbeid og uføretrygd. Jeg må gjennom det og jeg har ikke problemer å forstå det. Det er bedre å delta på en 3 ukersopphold på Skogli enn å prøve på en arbeidsopplegg som blir altfor mye for enig man risikerer å bli mye sykere av belastningen det er å bli presset til noe som leder til enda lavere funksjonsnivå.

Jeg forstår at det må til, men det gjør det ikke enklere for det. Det gjør meg heller ikke friskere.

tirsdag 29. oktober 2013

Alliansregeringen har kraftigt försämrat vilkoren i arbetslivet.

Da vi nå har fått en ny regjering i Norge, har jeg tatt meg tid til å lese om hvordan svensk høyrepolitikk har forandret Sverige.

Det svenska Vänsterpartiet har satt opp litt punkter:

"Alliansregeringen har sedan de kom till makten kraftigt försämrat villkoren i arbetslivet. Här presenterar vi Alliansens Wall Of Shame med 38 allvarliga försämringar.

2007 – Januari

  • Sänkt tak i sjukförsäkringen
    Var tredje försäkringstagare får ut mindre än 80 % av lönen i sjukpenning när taket sänks från 10 basbelopp till 7,5 basbelopp.
  • Lägre sjukpenningSjukpenningnivån sänks med 1,1 % och dagersättningen ska nu multipliceras med 0,989. Med en månadslön på 20 000 kr innebär det att man får ut 15 824 kr i sjukpenning.
  • Kraftig neddragning av arbetsmarknadsåtgärderOmkring 50 000 AMS-platser tas bort.
  • Slopad avdragsrätt
    Avdragsrätten för medlemsavgift i fackförening slopas. För arbetsgivare blir avdragsrätten kvar.
  • Höjd avgift till a-kassanMedlemsavgifterna ökar då a-kassornas finansieringsavgift till staten höjs. Avgiften ska spegla hur stor arbetslösheten är i branschen vilket ger stora skillnader i avgifter. I de flesta fall innebär det att de som jobbar i branscher med lägre löner och sämre villkor också får betala en högre avgift. Rätten att dra av avgiften i deklarationen tas också bort.
  • Krav på fler arbetade timmarArbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen skärps från 70-timmar/månad till 80 timmar/månad inom en ramtid av 12 månader. Det skapar problem för fler med deltids- och visstidsanställningar att kvalificera sig till ersättning.
  • Ingen a-kassa efter studierStuderandevillkoret i arbetslöshetsförsäkringen tas bort – möjligheten att kvalificera sig till a-kassa genom studier och ersättning under studieuppehåll försvinner.
  • Kortare överhoppningsbar tidDen överhoppningsbara tiden i arbetslöshetsförsäkringen (t.ex. p.g.a. sjukdom) minskas från 7 år till 5 år. Det innebär att fler med sjukdomsproblem blir av med sin ersättning.
  • Sänkt dagpenning i arbetslöshetsförsäkringenDen förhöjda dagpenningen (730 kronor) de första 100 dagarna tas bort. Ny högsta dagpenning blir 680 kr, under fem arbetsdagar/vecka precis som tidigare.
  • Kraftiga nedskärningar på ArbetsmiljöverketKraftigt minskade anslag till Arbetsmiljöverket. 2007-2009 minskas anslagen med närmare 160 miljoner kronor. Antalet anställda vid Arbetsmiljöverkets huvudkontor halveras, 30 procent av inspektörerna sägs upp och antalet inspektionsbesök minskar med 28 procent.
  • Sänkta arbetsgivaravgifter för ungaArbetsgivaravgiften för ungdomar under 25 år sänks från 32,42 procent till 22,71 procent. Reformen utvidgas i januari 2009 och avgiften sänks ytterligare till 15,49 procent. Den lägre avgiften gäller nu ungdomar under 26 år. Effekten av sänkningen är inte mätbar. Arbetslösheten bland unga är högre och sysselsättningen lägre än den var när reformen sjösattes. Men enskilda hamburgerkedjor har fått extra miljonbelopp för ungdomar som de redan hade anställda. Reformen har ifrågasatts av såväl Finanspolitiska rådet som IFAU.
Mars

  • Sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringenErsättningsnivåerna sänks stegvis, de första dagarna 80 % av högst 18 700 kr, efter 200 dagar 70 % och efter 300 dagar 65 %.
Juni

  • Arbetslivsinstitutet läggs ned
    Ett av världens främsta forskningsinstitut inom arbetslivsforskning läggs ned. Forskningen decentraliseras till universitet och högskolor runt om i landet, men regeringen tillför inga nya resurser. Sverige är nu ett av få länder i EU utan ett nationellt forskningsinstitut för arbetslivsfrågor.
Juli

  • Ännu mindre kontroll över arbetsgivarens rehabiliteringFrån och med nu behöver arbetsgivaren inte längre skicka in en rehabiliteringsutredning till Försäkringskassan. Tidsfristerna för avstämningsmöte och upprättande av rehabiliteringsplan avskaffas också.
  • Kortare ersättningsperiod i arbetslöshetsförsäkringenErsättningsperioden begränsas till 300 dagar.
  • Alla jobb måste sökas
    Geografisk och yrkesmässig begränsning av arbetssökandet de första 100 dagarna tas bort. Den som är arbetslös måste söka alla tillgängliga jobb i hela Sverige.
  • Lättare att tidsbegränsa anställningar
    Ändringar i lagen om anställningsskydd (LAS). Från och med nu behöver arbetsgivaren inte ange några skäl för att tidsbegränsa anställningar i upp till två år under en femårsperiod. Turordningsreglerna för äldre blir tuffare.
  • Jobb- och utvecklingsgarantin införsDen så kallade Jobb- och utvecklingsgarantin införs. Garantin är indelad i tre faser och riktar sig till långtidsarbetslösa. Fokus ligger på social disciplinering och kontroll. Åtgärden håller låg kvalitet och få går vidare till arbete.
Oktober

  • Färre a-kassedagarI ersättningsperioden räknas nu även dagar då man deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och har aktivitetsstöd.
2008 – Januari

  • Minskad insynSocialförsäkringsnämnderna, där lekmän från politiska partier och arbetsmarknadens parter medverkade vid vissa av Försäkringskassans beslut, avskaffas.
  • Sjukintyg från första dagen
    Arbetsgivare får begära sjukintyg från första sjukdagen vilket innebär att anställda tvingas besöka en läkare redan första sjukdagen.
  • Ännu lägre sjukpenning
    Sjukpenningnivån sänks igen och nu ska dagersättningen multipliceras med faktorn 0,97. Det innebär att den verkliga ersättningsnivån blir 77,6% av den sjukpenninggrundande inkomsten.
April

  • Kortare ersättningstid för deltidsarbetslösaErsättningsrätten för deltidsarbetslösa begränsas: Högst 75 ersättningsdagar per period. Detta gäller alla anställningsformer, även timanställningar. Innebär att det i vissa fall kan vara bättre att vara helt arbetslös än att ta ett deltidsarbete.
Juli

  • Tuff rehabiliteringskedjaEn så kallad rehabiliteringskedja införs med fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmåga och rätt till sjukpenning. Alla sjukperioder ska räknas vilket innebär att man mycket snabbt kan befinna sig i slutet av rehabiliteringskedjan – även om det är ett nytt sjukdomsfall.
  • Tidsbegränsad sjukpenning
    ”Vanlig” sjukpenning (80 %) tidsbegränsas till ett år (364 dagar inom en ramtid av 450 dagar). Efter ansökan kan man få förlängd sjukpenning med 75 % när de 364 dagarna förbrukats. Personer med mycket allvarliga sjukdomar kan få fortsatt sjukpenning med 80 %, men regelverket här är extremt hårt.
  • Svårare att få sjukpenning
    Arbetsförmågebegreppet ändras från förmåga i ”normalt förekommande arbete” till förmåga på den ”reguljära arbetsmarknaden”, vilket inte behöver vara reellt existerande arbeten, utan kan vara fiktiva idéer om jobb som skulle kunna finnas. Det innebär att det i praktiken blir svårare att få sjukpenning.
  • Svårare att få permanent sjukersättning
    Kraven för att få permanent sjukersättning ökar. Det medicinska tillståndet ska vara ”stadigvarande” vilket är det snävast definierade kriteriet i hela OECD. Nedsättningen av arbetsförmåga ska bestå för all överskådlig framtid, även efter 65 års ålder. Den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffas också.
  • Ingen sjukpenning efter sjukersättning
    De som haft sjukersättning får inte längre rätt att få tillbaka den sjukpeninggrundande inkomst som man hade innan sjukersättningen beviljades. För dem som är arbetslösa och blivit av med sin sjukersättning innebär det att man inte kan få sjukpenning förrän man kvalificerar sig för en ny sjukpenninggrundande inkomst.
  • Fler karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen
    Antalet karensdagar, det vill säga dagar direkt efter arbetslöshet då man inte får någon ersättning, ökar från fem till sju.
December

  • Nya regler för arbetskraftsinvandringEfter en överenskommelse mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet införs nya regler för arbetskraftinvandring. Arbetsmarknadsprövningen slopas och arbetsgivarna för betydligt större inflytande. Avregleringen har skapat ett system som bidrar till lönedumpning och exploatering av arbetskraft.
  • Satsning på jobbcoacher
    Alliansregeringen ger Arbetsförmedlingen i uppdrag att börja med jobbcoachning i syfte att öka de arbetssökandes chanser att få arbete. 2009-2011 satsar regeringen cirka 2,5 miljarder kronor på jobbcoacher, såväl interna som externa. IFAU:s granskning visar att effekten av mångmiljonsatsningen varit marginell.
2009
-
Januari

  • Krav på arbetsgivarutlåtandeFörsäkringskassan kan kräva att den anställde själv ska inkomma med ett arbetsgivarutlåtande, som ska beskriva de möjligheter som finns att ta vara arbetsförmågan på arbetsplatsen.
  • Ännu mindre insyn
    Nämndemän ska inte längre delta i kammarrätternas avgöranden om socialförsäkringsmål.
  • Uppluckring av arbetstagarbegreppet
    Det blir lättare att få F-skattsedel vilket i praktiken gör det enklare för arbetsgivare att kringå arbetstagarbegreppet och slippa tillämpa arbetsrättlig lagstiftning och kollektivavtal.
  • Mindre krav på jämställdhetNy diskrimineringslag ersätter jämställdhetslagen och övriga diskrimineringslagar. Arbetsgivarens skyldigheter att upprätta skriftliga planer för jämställdhet och jämställda löner inskränks.
Mars

  • Ränta på återkravA-kassorna får ta ut ränta på återkrav av arbetslöshetsersättning. Det gäller även när den arbetslöse har överklagat beslutet om återkrav.
2010 – Januari

  • Åtgärder för utförsäkradeÅtgärder införs för de som börjar utförsäkras. En ny arbetsmarknadspolitisk insats, ”arbetslivsintroduktion”, införs för dem som utförsäkrats. Insatsen är individuellt anpassad och ska pågå i maximalt tre månader.
  • Nytt beslut om sjukpenning efter sjukersättning
    Rätten att återfå tidigare sjukpenninggrundande inkomst för dem som har haft sjukersättning återinförs, men endast dem som hade en sådan ersättning vid utgången av december månad 2009. De som har eller kan få en sjukpenninggrundande inkomst och som deltar i arbetslivsintroduktionen kan åter få sjukpenning efter tre månader.
  • Lägre krav på utländska arbetsgivare
    Skyldigheten för utländska arbetsgivare från andra EU-länder, som inte är fast etablerade i Sverige, att ha en representant här som kan förhandla och teckna kollektivavtal tas bort.
  • 223 kronor om dagenUnder arbetslivsintroduktionen kan man få aktivitetsstöd enligt speciella beräkningsregler baserad på a-kasseersättning. De som inte uppfyller kraven får 223 kr/dag för fem dagar/vecka.
  • Ny variant av sjukpenningYtterligare en sjukpenningtyp införs: ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Gäller för dem som inte kan delta i arbetslivsintroduktionen av olika skäl.
  • Lite mjukare rehabiliteringskedjaFörsäkringskassan får möjlighet att skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden (efter dag 180).
  • Nytt skäl för fortsatt sjukpenningEfter en rad skandaler mjukas möjligheten att få fortsatt sjukpenning (80 % även efter dag 364) upp, då ”synnerliga skäl” byts ut mot att det ska röra sig om en ”allvarlig sjukdom”. Den faktiska effekten på bedömningarna är inte helt tydlig.
April

  • Svårare att hävda svenska kollektivavtalLavallagstiftningen (Lex Laval) börjar gälla. Kraftiga inskränkningar i fackföreningarnas möjlighet att hävda svenska kollektivavtal och likvärdiga arbetsvillkor för utländska arbetare som utför arbete i Sverige. Stridsåtgärder mot utländska arbetsgivare med utstationerade arbetstagare i Sverige får endast gälla minimivillkoren i gällande kollektivavtal."

Det undrer meg at alliansregeringen så snart legger ned Arbetslivsinstitutet! 
Det var en av verdens fremste forskningsinstitutt inom arbeidslivsforskning. Forskningen desentralisertes til universitet og høyskoler rundt om i landet, men regjeringen tilførte inga nye resurser. Sverige er nå et av få land i EU uten et nasjonalt forskningsinstitutt for arbeidslivs spørsmål.
Hva i all verden er det som skjer? Er ikke Alliansen/høyreregjeringen interessert i at arbeidere skal ha en god og sikker arbeidsmiljø? Det her er enda en av mange punkter som får meg å undrer over deres menneskesyn!

Svenskene har fått en høyere lønn de senere årene og så lenge man er frisk og har et arbeide å gå til der man trives, går det bra. Men de er samtidig nødt til å spare til en buffer hvis noen i familien blir syke i lang tid, og skjer det forsvinner sparepenger raskt. Med den stress som mange lever med på sine arbeidsplasser i lange tider, blir mange ekstra sårbare for sykdommer. Man taper mye penger på å bli syk i Sverige, noe som gjør at mange strever med å holdes seg fast på arbeidet så lenge det er mulig. Desto større blir krasjen når kroppen sier stopp, og man ikke lengre har noen valgmulighet. Man må være hjemme fra arbeidet, og tålmodighet er det beste man har.

Jeg tror sykeforsikringene kommer å forandres i Norge før eller siden. Vi må være meget observante over hva som skjer med våre trygdeordninger! Jeg tenker ikke minst, for å gi barn, ungdommer og unge voksne en god start på livet, må vi tenke over hvordan vi former vårt samfunn. Det er de som er vår fremtid!

PRIVATISERING. 2008 sålde de borgerliga i Stockholms landsting vårdcentralen Serafen för under 700.000 kronor. Nu har den sålts vidare till ett riskkapitalbolag för över 20 miljoner kronor. Att under försäljningspriset var på tok för lågt inser alla som någonsin ens tittat på en lägenhetssajt i Stockholm, men högste ansvarige Torbjörn Rosdahl (M) säger sig vara förvånad. ”Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet”. Anledningen till att Rosdahl inte såg det alla andra kunde se var självfallet ideologiska skygglappar som effektivt blockerar stora delar av synfältet. Han och hans vänner hade bestämt sig att Serafen skulle privatisera, och de var beredda att mer eller mindre skänka bort inrättningen. Eller ”en politisk vilja att bryta upp det kommunala monopolet”, som Rosdahl själv formulerar det. Men Dagens Arena har undersökt saken ytterligare. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och hennes högra hand Lars Joakim Lundqvist var de drivande i frågan, och nu visar det sig att den sistnämnda är god vän med Ulf Hallum, mannen som är högsta chef på vårdcentralen. Och det är inte Dagens Arena som påstår det. Det är Lars Joakim Lundqvist själv som säger att de är nära bekanta, och detta finns enligt Dagens Arena protokollfört från fullmäktigedebatten då det begav sig. Nu förnekar dock Lundqvist alla kopplingar.
PRIVATISERING. 2008 sålde de borgerliga i Stockholms landsting vårdcentralen Serafen för under 700.000 kronor. Nu har den sålts vidare till ett riskkapitalbolag för över 20 miljoner kronor. Att under försäljningspriset var på tok för lågt inser alla som någonsin ens tittat på en lägenhetssajt i Stockholm, men högste ansvarige Torbjörn Rosdahl (M) säger sig vara förvånad. ”Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet”. Anledningen till att Rosdahl inte såg det alla andra kunde se var självfallet ideologiska skygglappar som effektivt blockerar stora delar av synfältet. Han och hans vänner hade bestämt sig att Serafen skulle privatisera, och de var beredda att mer eller mindre skänka bort inrättningen. Eller ”en politisk vilja att bryta upp det kommunala monopolet”, som Rosdahl själv formulerar det. Men Dagens Arena har undersökt saken ytterligare. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och hennes högra hand Lars Joakim Lundqvist var de drivande i frågan, och nu visar det sig att den sistnämnda är god vän med Ulf Hallum, mannen som är högsta chef på vårdcentralen. Och det är inte Dagens Arena som påstår det. Det är Lars Joakim Lundqvist själv som säger att de är nära bekanta, och detta finns enligt Dagens Arena protokollfört från fullmäktigedebatten då det begav sig. Nu förnekar dock Lundqvist alla kopplingar.
PRIVATISERING. 2008 sålde de borgerliga i Stockholms landsting vårdcentralen Serafen för under 700.000 kronor. Nu har den sålts vidare till ett riskkapitalbolag för över 20 miljoner kronor. Att under försäljningspriset var på tok för lågt inser alla som någonsin ens tittat på en lägenhetssajt i Stockholm, men högste ansvarige Torbjörn Rosdahl (M) säger sig vara förvånad. ”Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet”. Anledningen till att Rosdahl inte såg det alla andra kunde se var självfallet ideologiska skygglappar som effektivt blockerar stora delar av synfältet. Han och hans vänner hade bestämt sig att Serafen skulle privatisera, och de var beredda att mer eller mindre skänka bort inrättningen. Eller ”en politisk vilja att bryta upp det kommunala monopolet”, som Rosdahl själv formulerar det. Men Dagens Arena har undersökt saken ytterligare. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och hennes högra hand Lars Joakim Lundqvist var de drivande i frågan, och nu visar det sig att den sistnämnda är god vän med Ulf Hallum, mannen som är högsta chef på vårdcentralen. Och det är inte Dagens Arena som påstår det. Det är Lars Joakim Lundqvist själv som säger att de är nära bekanta, och detta finns enligt Dagens Arena protokollfört från fullmäktigedebatten då det begav sig. Nu förnekar dock Lundqvist alla kopplingar.
PRIVATISERING. 2008 sålde de borgerliga i Stockholms landsting vårdcentralen Serafen för under 700.000 kronor. Nu har den sålts vidare till ett riskkapitalbolag för över 20 miljoner kronor. Att under försäljningspriset var på tok för lågt inser alla som någonsin ens tittat på en lägenhetssajt i Stockholm, men högste ansvarige Torbjörn Rosdahl (M) säger sig vara förvånad. ”Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet”. Anledningen till att Rosdahl inte såg det alla andra kunde se var självfallet ideologiska skygglappar som effektivt blockerar stora delar av synfältet. Han och hans vänner hade bestämt sig att Serafen skulle privatisera, och de var beredda att mer eller mindre skänka bort inrättningen. Eller ”en politisk vilja att bryta upp det kommunala monopolet”, som Rosdahl själv formulerar det. Men Dagens Arena har undersökt saken ytterligare. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och hennes högra hand Lars Joakim Lundqvist var de drivande i frågan, och nu visar det sig att den sistnämnda är god vän med Ulf Hallum, mannen som är högsta chef på vårdcentralen. Och det är inte Dagens Arena som påstår det. Det är Lars Joakim Lundqvist själv som säger att de är nära bekanta, och detta finns enligt Dagens Arena protokollfört från fullmäktigedebatten då det begav sig. Nu förnekar dock Lundqvist alla kopplingar.

Svensk kvinna konfronterar statsminister Fredrik Reinfeldt om sjukförsäkringspolitiken i Sverige


 
Det har blitt mye vanskeligere å få godkjent sykepenger i Sverige. Kvinnen tar opp et eksempel der et flertall spesialister skrevet erklæringer til Försäkringskassan om en person som var for syk for å arbeide. En saksbehandler har gått imot spesialistenes vurderinger på pasienten, og mener pasienten er 100% arbeidsfør. Hun er bekymret over den manglende rettssikkerhet som den syke blir rammet av når Försäkringskassan går imot legespesialistenes vurdering av diagnose og funkjsonsnivå hos den enkelte individet. Hun sier også at spesialistlegene har 9 års medisin utdannelse jamført med saksbehandlerne på Försäkringskassan. Reinfeldt prøver å tone ned kritikken, men damen har gjennomtenkte refleksjoner over de sykes manglende rettssikkerhet.
 
Den unge damen på filmen her under forteller hun får 6000 av Försäkringskassan. Hun går i behandling, DBT (dialectic behaviour therapy), som er en metode for å hjelpe personer som sliter veldig mye med psyken. Når hun opplever seg å være i en presset økonomisk situasjon blir det en byrde som legges til det psykologiske indre press hun allerede er i.
 
 
 
Nå er det ikke alle syke som får sykepenger etter å ha vært sykemeldte en tid. Da blir man "utförsäkrad" og er man da fremdeles syk, må man ha økonomisk hjelp på annen måte, ektefelle, annen familje, sosialkontoret.
 
Nå er det strenge regler for å få økonomisk bistand fra sosialkontorene. Så lenge man eier noe som penger på banken, bolig, bil, penger på barnenes bankkonto, og annet av verdi, får man ikke sosialbidrag. Det innebærer at når man kommer så langt at man må søke penger på et sosialkontor, da sitter man fast, hvis man ikke er frisk nok til at arbeide.
 
Det er for mange en selvfølge å løse en sykeforsikring til sine barn. Hvor mange tenker over hvordan et barns liv kan bli hvis de vokser opp i et fattig hjem, når en av foreldrene er langtidssyk?
 
På den svenske Dagens arena kan man lese del om hvordan det blir for syke folk som blir utförsäkrade:
 
"I förra veckan redovisade Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades helt under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet.
Av de 26 644 som utförsäkrades denna tidsperiod står 45,8 procent, eller 12 227 personer, helt utan förvärvsinkomst åtta månader senare. Bland de som hade förvärvsinkomst åtta månader senare ingår också de som hade det redan innan de utförsäkrades, det vill säga de som jobbade deltid och var deltidssjukskrivna.
Helt utanför systemet
Nära 25 procent av de utförsäkrade, runt 6 000 personer, återfinns 20 månader efter att de utförsäkrats i gruppen som Försäkringskassan kallar ”övriga”. Det är personer som efter utförsäkringen varken finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.
Det går inte att ännu dra klara slutsatser om gruppens försörjning efter 20 månader, eftersom inkomstuppgifterna släpar efter. Men tittar man på hur det ser ut åtta månader efter utförsäkring saknar hela 22 procent av dessa ”övriga” helt förvärvsinkomst. För den gruppen återstår framför allt försörjning via föräldrar, barn och partner eller ekonomiskt bistånd via socialtjänsten."

Det her er et resultat av svensk høyrepolitikk. Jeg undrer over hvor friske sykemeldte kan bli av å leve med en kronisk uro for sin økonomi. At kronisk stress er skadelig for helsa, det vet vi. Jeg lurer om den svenske regeringen kjenner til det eller at d helt enkelt ikke bryr seg. Når de kan kjøre over spesialisters erklæringer på den måten som den svenske damen beskrev når hun konfronterte Reinfeldt i den første youtubefilmen i det her innlegget, får man fantasier om maktarrogans, kunnskapsforakt med mere. Jeg forstår at hun undrer over den svenske regjeringens menneskesyn, fordi det gjør jeg også.

Når jeg leser om de utförsäkrade syke i Sverige blir jeg ikke lengre bare bekymret, jeg blir også sint.

Her er et sitat til fra Dagens Arena:

"256 av de som utförsäkrades det första halvåret 2010 har avlidit fram till och med juli 2012.
278 har fyllt 65 år 2010.
Cirka 2,7 procent av de som utförsäkrades nådde en förvärvsinkomst på 300 001 kronor eller mer.
De som har uppnått lägst förvärvsinkomst av de utförsäkrade är den grupp som har psykiska sjukdomar som till exempel personlighetsstörningar och beteendestörningar."
Det får meg å tenke på unge voksne som har blitt utsatt for traumer i berndommen, hva blir deres start i livet/voksenlivet? Når de sliter med psyken, og utslitt etter kronisk uro, hva blir de møtt med? "Ta dig i kragen?" eller "Nu är du vuxen och kan lägga det här bak dig?" eller "Tänk positivt" eller " Det er inte bra att gräva ner sig i det gamla?" Nå er det ikke så man arbeider i DBT, men det finns andre i samfunnet som ikke har profesjonell kunnskap om psykiske lidelser, som har mye synsinger om psyken.
Det er en interessant lesning i kommentarrekkene, både på Dagens Arena og etter youtube filmen med den unge damen som sliter. Kan anbefales!
Vi vet  at vår historie blir vår biologi. Vi vet också at kronisk stress och kompliserte traumer er en meget stor fysisk og psykisk belastning. Finns det som tror at barn, ungdommer og unge voksne ikke kan bli utbrent etter å ha levd i et voldelig hjem i mange år?
Jeg mener det finns mange grunner til å tenke over hvordan vi behandler unge voksne når de sliter med psyken.

På den svenske LO bloggen kan man lese om: Man kan inte piska människor till friskhet.
Kjell Rautio begynner:

"Den senaste tiden har en hel del både intressant och bekymmersam statistik rörande sjukförsäkringen publicerats. Då tänker jag inte enbart på de uppgifter från Försäkringskassan som kom igår, som visar att i juli i år var det ca 1500 fler sjukskrivna än när regeringen sommaren 2008 sjösatte sin stora sjukförsäkringsreform, kallad för ”rehabiliteringskedjan”. Vad denna reform åstadkom var att under ungefär två år förlänga den trend med fallande sjuktal som inletts fem-sex år tidigare.
Just nu ser vi dessutom en dramatisk ökning av antalet unga som beviljas aktivitetsersättning (sjukersättning för de under 30 år). Jämfört med 2004 är det idag dubbelt så många ungdomar som nybeviljas aktivitetsersättning. Visserligen är det färre vuxna idag som får sjukersättning jämfört med 2008. Men har dessa kommit närmare arbetsmarknaden? Knappast."
 Når man tidigere har snakket om at de svenske sykemeldingstallen har gått ned, da har det ikke beskrevet hvor mange syke det finns i Sverige, som på grunn av sykdom ikke kunne arbeide. Man har skyvet problemene under teppet, og vist opp en glansbilde. Fortellinger fra  virkeligheten har blitt "enkelt tilfeller". Man pyntet bruden, men hvordan hadde hun det egentlig? Når det ikke blir de resultat som man fra begynnelsen formidlet med den "nye sykemeldingsreformen", da undrer jeg om det var ideologi uten full markkontakt? Eller brydde de seg ikke?

Kjell Rautio avslutter på LO bloggen:

"Ska vi lyckas skapa en långsiktigt hållbar arbetslinje får vi inte väja för att bygga ut företagshälsovården, det långsiktiga och strukturella arbetsmiljöarbetet, rehabiliteringen och omställningsstödet. Det handlar om att förstärka vägarna tillbaks till arbetsmarknaden för dem som en längre tid tvingats stå utanför. Här finns det inga omvägar eller enkla lösningar. Det går inte att piska människor till ökad friskhet."
Det han skriver her er sunt fornuft. Det finns inga enkle løsninger!

Og, ja... Hvordan ser det ut med det svenske arbeidsmiljøarbeidet i Sverige?

Det kommer litt om det i en senere blogg. :)

søndag 27. oktober 2013

Enkelt liv som livsveg.

For en uke siden reiste vi til Frankrike for å være i solen, spise god mat og bare slappe av. Når man er langtidssyk har man bedre muligheter til rekreasjon i Syden enn om man lever alene og må betale alle regninger selv. Livet er urettferdig! Jeg husker en tid når jeg levde på en deltidslønn for å ha tid til å skrive hovedoppgaven. Det var en personlig slitsom tid. Mine helseproblemer hadde begynt og jeg trengte tid for meg selv. Hva det handlet om det har jeg skrevet om i andre blogginnlegg og det er et tema jeg kommer tilbake til iblant. Ikke i dag. ;)
 
 
 
Nå ble den her uken ikke riktig som jeg hadde tenkt meg. Første dagen etter ankomst hadde jeg migrene. Og følgende dager hadde jeg en virusinfeksjon som tok krefter fra meg. Jeg prøvde likevel på noen småturer for å oppleve St.Tropez, Gassin og Ste. Maxime. Ved den her tiden på året er det roligt der, da høysesongen for turister er over. Vi var en ettermiddag i St. Tropez, nede ved havnen. Det er ikke noen småbåter å se der, ikke som her ved Mjøsa ;)
Det er en annen verden, prisene ved kafeer og restauranter var også det. Vi kjøpte en kopp te og en kopp kaffe, og ikke noe annet. Det kostet 15 EURO!!! Det må ha vært utsikten de tok betalt for. Jeg tror ikke det var te eller kaffe, fordi det får vi MYE mere gode her på Hamar! Men det er ikke var dag man får se jet setternes luksusbåter.
Men det var noe annet som føll meg i smaken, og det var den klesbutikk som dere ser på bildet her over. De solgte klær i økologisk bomull, veldig godt materiale. Kjøpte den kjole som dere ser på bildet her under. Den er helt nydelig å ha på seg. Jeg liker å ha behagelige klær som passer både for mine dårlige og gode dager. Man må ikke gå omkring i pysj på de smertefulle dagene når man har behagelige klær. Jeg føler meg bedre når jeg har klær på meg som jeg assosierer til de bedre dagene. Det er en liten, men for meg, viktig detalj for å føle meg litt bedre selv om det er en dårlig dag. Det er viktig å ha aktiviteter og å skape en miljø som får tanker vekk fra sykdom og smerter, selv om det naturligvis ikke helt går å unnvike. De her tre hele dagene i Frankrike ga tid til mye refleksjoner ettersom jeg måtte hvile mye. Tanker går til det enkle liv, og hva som inngår i et enkelt liv. Hva er et enkelt liv for meg? Bildet her under kan være et bilde på hva enkelt liv kan være.
Kjolen er laget i økologisk bomull, og det kjenns at den er i god kvalitet. For 10 år siden kjøpte jeg et par sommerbukser i økologisk bomull og det er fremdeles fine. Det var i Ste. Maxime. Jeg tenker det fins mange fordeler med økologisk bomull. Et godt eksempel er arbeidsmiljøet for de som produserer bomull, og de som er med i fremstillingsprosessen til ferdige klær.  Man kan også lure på om de kjemisk fremstilte klærne gjør med vår egen helse over tid. Forskerne snakker jo om den usikkerhet vi har om kjemikalie cocktailen som vi alle kommer i berøring med.
Når vi var i Tyrkia senest gikk vi forbi en klesbutikk der de solgte økologiske klær. Jeg undrer om de har kommet lengre i det å tenke økologisk i Syd-Europa enn hva har her i nord? Nå bor jeg ikke i en storby. Det er kanskje slike klesbutikker i Oslo, Bergen og Trondheim?
 
 
 
Vesken i mønstret tøy er mitt nye handlenett, i stedet for plastposer, når jeg går og handler. Jeg finner ikke mitt gamle, og har begynt å tro at jeg har glemt det i en butikk når jeg har handlet. Det er dessverre slikt at det jeg ikke lengre ser, forsvinner fra tankeverden her og nå. Det er en av mine vansker, men det får ikke bli et hinder. Livet skjer uansett, og det gjelder å følge med så godt en kan.
 
Jeg må vel si at te er min passjon, og det er en selvfølge å ta med det i det enkle livet. Nå ble det litt luksus med Kusmite. Noen investerer i vin, og jeg i te. Nå nyter jeg et te som smaker viol. Himmelsk godt!
 
Når vi reiste hjem var det tid for Tax Free shopping på flyplassen i Nice. Der finnes det en butikk som bare selger hudpleieprodukter. Det er hyggelig med hverdags luksus og det synes familie og venner også. Det her er et godt tilfelle å kjøpe gaver til flere. Nå skal jeg tenke over hvem som skal ha hva. ;) Noen må vente til jul, og jeg sier ikke noe mer om det. ;)
Nå er det for meg også energiøkonomisering å passe på å kjøpe gaver til flere ved samme anledning.
Når jeg for noen tid skrev ukes logg til NAV, ble det veldig tydelig hvor mye jeg kalkulerer hvordan jeg skal økonomisere mine krefter. Det har blitt en vane.
 
 
Det finns så mange fristelser i Frankrike. Jeg testet en ny strategi, og spurte meg selv om den varen var forenlig med mitt enklere liv (simple living). Kjolen var det. Teen var det også. Men det var ikke de bokser med økologiske urter. Når jeg allerede har hva jeg trenger i skapet der hjemme, og mer enn det, blir det vanskelig å forene det med et enkelt liv. Det spiller ingen rolle hvor fine boksene var (og det var de virkelig!) Det finns så mye andre fristelser der, keramikk, duker, olivenoljer, annen pynt til hjemmet, men når man er 50 år da har man hva man trenger. Kjøper man noe nytt og fresht, hva må vi da ta vekk? Metallboksene med urter var meget vakre! Det var lett å tenke hvor fint det skulle være hjemme i kjøkkenet. Hvor ofte er det en "følelse" man kjøper, når man kjøper noe til hjemmet? Finnes det en annen metode å skape den følelse i hjemmet med de ting man allerede har? Det er tanker som jeg har hatt omgang med flere ganger den siste uken. Hvor mye tror vi at gresset er grønnere på andre siden, og strever med "forbedringer", når vi like så godt kunne slappe av hjemme og å bare ta vare på det som vi allerede har. Det er et spennende eksperiment som kan gi mange aha-opplevelser, og det er en god veg til å bli fornøyd med det man allerede har. Hvis vi bare fokuserer på "forbedringer" er vi hele tiden på sprang etter mere. Man blir ikke ferdig før enn man bestemmer seg for nå får det vare bra. Like så blir det på de personlig utviklingsprosjektene når man hele tiden søker seg til å bli bedre. Man blir ikke ferdig, ikke fornøyd med seg selv.
Det er først da man programmerer sin hjerne, altså bestemmer seg for at nok er nok, som man landa!
Derfor kan vi drite i alle ukeblad, og begrense personlig utviklingslitteratur. Jeg sier begrense fordi mange har glede av de her bøkene, også jeg. Tyngdpunktene for den reisen må være jeg og her står jeg, i stedet for å kopiere en modell og prøve å tilpasse seg den. Da går man seg vill.
 
 
Det ble ikke som vi tenkte oss i forrige uken. Det er en skuffelse. Jeg merker samtidlig at jeg paralellt gleder meg over til de små lyspunktene på reisen. Det er da jeg ser at jeg har lavere forventninger av livet enn hva jeg en gang hadde. Nå er det viktig å leve på de her minnene fra sommeren som en boost for å ta seg gjennom den mørke vinteren. Det tror jeg behøves på de mørkeste og kaldeste dagene. Det kan være godt å bli minnet på at det her går over. Våren kommer igjen. Vi skal bare ha litt jul først, om en stund. Nå er det høst!
 
Og, ja. Det hjelper å ta D-vitaminer. Takk og pris!

fredag 18. oktober 2013

Om coaching, ulike synsvinkler.


Jeg lytter på et pod radioprogram fra NRK Ekko, som handler om "Coaching har blitt en miljardindustri"

Psykolog Line Wulfsberg har mange gode synspunkter om coaching.
Metoden er ikke selve problemet men den ukritiske anvendelsen av den. Folkehelseinstituttet har gått ut med at halvparten av alle nordmennene kommer i løpet av livet få opplevd å få en psykisk lidelse. Det betyr alle som jobber tett med mennesker må være beredt på at møte mennesker med psykiske lidelser på alle samfunnslag og på alle arbeidsplasser. Syke mennesker har krav på å snakke med fagfolk. Vegen til helvete er ofte brolagt med gode intensjoner og også økonomiske interesser.
Viktig å se at det man lærer i en større kontekst. De metoder som man lærer på en coaching kurs er et verktøy i en større verktøykasse. Det finns ikke et mirakelverktøy som kan brukes til absolutt alt!
Hvis du lærer om en hammer kanskje du tror at alt er en spiker. Når den forventede resultatet ikke blir det du har forventet kan responsen din bli at du hamrer hardere og hardere, og da kan det gå galt.
Vi er alle individer og har forskjellige problemstillinger og erfaringer. Det er lett å tenke at det finns en quick fix med en metode der du ikke trenger å gå inn i det vanskelige. Her ser vi fremover og ikke bakover. Her i coaching fokuserer vi på her og nå, og ikke fortiden. Det kan være attraktiv men det er ikke alltid det riktige.
Man kan risikere og å åpne flere pakker enn man kan lukke. På coaching kurs kan man lære seg å åpne opp og åpne opp, være ganske konkret og konfrontere klienten til en konkret plan om forbedring. På den vegen kan man åpne opp flere pakker enn man klarer å pakke igjen. Man kan gå på en smell der og plutselig bli overvelda fordi man har slått opp et eller annet gammelt sår. På coaching kursen inngår ikke verktøyene hvordan man pakker igjen.

Viktig å være klar over hva man kan og hva men ikke kan når man snakker med klienter.

Coacher mener ofte at psykologer jobber med det syke og coacher med det friske. Hvordan skiller coacher mellom det syke og det friske? Hvordan vet de hvem de tar inn? Hvordan er de kritiske til hvem de coacher? Hvilke verktøy har de å spille på der?

Wulsberg er kritisk mot coacher som mener de har en mirakelmetodikk som virker på absolutt alt og bruker metoden helt ukritisk, og der psykologene sitter igjen med skadene etterpå og må reparere de. Både hun og hennes kolleger har møtt de her problemene å det er et økende problem.


Coach Jan Ottar Hovda, leder i norske coachforening, mener det er viktig å kjenne grensene for sin egen kompetanse og ikke gå ut over de grensene. Det er vanskelig å avgjøre når et mennesker er friskt og når det er sykt.
Viktig å holde fast ved at coaching ikke er behandling. Coaching er en metode til å finne frem til en bedre versjon av deg sjøl, til å bli bedre på felt som du ønsker å bli bedre på. Sette deg klare mål, og finne ut hvordan man kan nå de målene. Den er løsningsfokusert og på det som skal komme og ikke det som har vært. Traumebehandling er ikke noe han kjenner seg igjen i.
Coaching er heller ikke rådgivning. De gir ikke råd om hva som er et bedre liv eller hva som er det gode liv.  Ikke heller hva som er lykken eller hvordan man er en bedre ledere. Det har de ikke svar på.

Coaching kan være selvutvikling.
Kanskje man vil bli en bedre ledere, utvikle ny kompetanse, bli bedre på kommunikasjon.
Kanskje de vil bli bedre på kommunikasjon, mestring.
Hvordan lukes de personer som har store livsproblemer ut?
I selvutviklingskurs kan man komme i berøring med sider som kan være problematiske. Kurs lederen har et ansvar, men kursdeltakeren har også et ansvar over å ta vare på seg sjøl, sier Hovda.
Han er positiv til diskusjon, med saklig kritikk som kan være viktig å bli klar over. "Ingen er interessert i keiserens nye klær." Derfor lytter han også på viktig kritikk som han kan bruke i sitt arbeidel



Jeg mener også det er viktig at klienten får lære seg positive og negative sider med den aktuelle metoden. At coachen er bevisst sine egne begrensninger og likeså metodens begrensninger er også viktig og det her er en viktig del i pasientsikkerheten, selv om de ikke kaller det for behandling.

Hvis vi for eksempel snakker om Rosenterapi har jeg i psykologarbeidet sett helt forskjellige resultater. Noen har fått kontakt med en stor indre glede, noen fikk kontakt med en stor indre sorg, og noen ble psykotisk. Det er noe som jeg mener er viktig å kjenne til før man prøver seg på en metode, enten det er i helsevesenet eller alternativ bransjen.
Både fysioterapeuter som arbeider med psyko-motorisk behandling eller basal kroppskjennskap er veldig nøye med å gjøre en vurdering og deretter tilpasse metoden til den enkelte pasienten. Det samme gjør psykologer som har en god grunnutdanning i kognitiv atferds terapi. Derfor sier det ikke noe når noen synes at en alternativ metode har kognitive elementer. Da må neste spørsmål være: Hvilket verktøy i verktøyboksen?

Når en Coach ikke lytter på kursdeltakernes dårligere erfaringer fra metoden, kan det få meget dårlige konsekvenser for de syke. Ikke bare for de som har deltatt, men også for de som senere prøver metoden. Som Wulfsberg sier er det viktig å se metodens begrensninger for å ikke gjøre for store skader på kursdeltakerne.
Vi har dessverre mange slike historier.
Kan anbefale det her ekkoprogrammet, der flere synsvinkler presentes.


28/10-13
Bloggeren SerendipityCat har også skrevet om det her temaet på sin blogg, og det innlegget finner du
her.


torsdag 17. oktober 2013

Sanningen om Försäkringskassan

Jeg har en dialog med noen svensker på Twitter om det svenske trygdesystemet vedrørende sykepenger. De forteller om store forandringer i helsevesen, trygdesystem, skoler og så videre. Jeg fikk et tips om Sanningen om försäkringskassan en kommentar från en anställd.
Her er et sitat:
"Jag  jobbar på Försäkringskassan och jag har berättat i tidigare inlägg om mina arbetsuppgifter som handläggare. Nästan inga personer har trott på vad jag framfört. ”Det kan inte vara sant” har jag bara fått höra! Nu visar det sig igen att jag tyvärr hade rätt.
Jag har berättat om att mina chefer tvingat mig att konsekvent neka sjukpenning och sjukersättning. Mina chefer vet att sjuka oftast inte orkar överklaga. Jag uppmanar ALLA som får avslag att överklaga till domstol. Begär att få ut samtliga underlag! Kontrollera om sjukintyg och läkarutlåtande har ändrats ! Jag vet att det är fler av försäkringskassans jurister och handläggare som ändrar i tex läkarutlåtande för att avslag ska kunna motiveras. Hur sjukt är inte det?! En jurist ska man kunna lita på, om det förtroendet försvinner vad har vi då kvar?! Juristerna och handläggare gör INTE detta på eget bevåg utan order kommer från högre ort.
Jag har framfört mina synpunkter om denna oestiska hantering till Sture Hjalmarsson i försäkringskassans ledning, men han har ännu inte svarat trots flera påstötningar under 2 år. Adriana Lender har försökt under 1 år göra sig av med mig med motivering arbetsbrist. Tyvärr så gick inte den luringen tack vare hjälp från facket.
Om Ni sjuka ska få en rättvis och korrekt bedömning måste ledartrojkan hos oss på försäkringskassan bytas ut. Vi behöver också en regering som är mer lyhörd och inte behandlar de sjuka som ohyra. Jag mår jättedåligt på jobbet som jag tvingas utföra. Jag har jobbat på försäkringskassan i över 30 år. Tidigare var jag mycket stolt att jobba här, nu skäms jag jättemycket !
Jag har sökt flera andra jobb men eftersom jag är över 60 år vill ingen anställa mig. Många unga personer har redan lämnat försäkringskassan i protest. Hur långt ska det behöva gå innan denna skuta sjunker till botten. Jag ser med glädje fram emot ett regeringsbyte. Jag tror det är den enda vägen till storstädning av vårt nuvarande inhumana och sjuka sjukförsäkringssystem genomdrivet av moderaterna.
- See more at: http://folkvet.nu/2011/09/sanningen-om-forsakringskassan-kommentar-fran-en-anstalld/#sthash.DA4ITqAf.dpuf"
 Nå vet jeg ikke hvem som har skrevet det her, men den er likevel interessant ikke minst når jeg leser den lange kommentarrekken.

Det som var mest rystende er den her kommentaren:
"Försäkringskasseutlöst självmord. Ett läkarintyg inkom till F-kassan på Hisingen i Gbg. där följande diagnos ställts av en överläkare i psykiatri: F323 Depressiv period, svår med stämningskongruenta psykotisk spt. F439 Reaktion på svår stress. Svår depression med hög självmordsrisk, ångest, okoncentrerad, sömnbrist. Återkommande självmordstankar och planer. Oförmåga att koncentrera sig och fatta beslut, kraftigt ökad stresskänslighet. Avvisad av AF och skola tills vidare. Fortsatt intensiv depressionsbehandling med psykofarmaka. Stödterapi. När läkarintyget inkom till F-kassan meddelades patienten om att ärendet skulle behandlas inom 30 dagar. Efter 35 dagar utan sjukersättning kontaktade patienten själv (med hjälp av sin stödperson) F-kassan och fick beskedet att hon inte uppfyllde F-kassans regelverk för sjukpenning. Hon hade ju inte stått till arbetsmarknadens förfogande och ej heller fått CSN bidrag för fulltids-studier, alltså var hon inte berättigad till sjukpenning????????? Handläggaren förklarade iskallt att sådana var reglerna. Att hon sjuk skrivits på ovanstående grunder spelade ingen roll. Reglerna skulle följas enl. handläggaren. Bakgrunden var att hon hösten 2011 gick på CSN grundad utbildning, men blev sjukskriven för svår depression efter ett överfall under HT och fick då sjukersättning. VT 2012 mådde hon bättre, men inte så bra att hon var arbetsför enl. läkaren och psykologen. De bedömde att hon ev. kunde klara att återuppta sina studier med hjälp av en individuell studieplan. Vilket ordnades och hon började studera igen. Men nu nekades hon CSN bidrag pga av att hon varit sjukskriven HT 2011 och därmed ej läst tillräckligt med poäng under HT 2011. Alltså ingen sjukpenning eftersom hon studerade, och inget CSN eftersom hon varit sjukskriven, och eftersom hon studerade och inte stod till arbetsmarknadens förfogande fick hon ingen A-kassa. Ingen inkomst alls under VT 2012 alltså, vilket gjorde att hon blev alltmer deprimerad igen och sjukskrevs åter den 27 maj 2012. Det var detta läkarintyg som inkom till F-kassan på Hisingen i Gbg. Som gav avslag på sjukersättning eftersom hon ej varit arbetssökande under 2012, ej fått CSN bidrag och ej varit kontinuerligt sjukskriven. Alltså hade hon enl. F-kassans regelverk 0 kr i sjukersättning. Då hennes stödperson ringde upp F-kassan för att förklara att det handlade om en person med allvarliga och akuta suicidproblem, som inte var kapabel att söka arbete eller heltidsstudera och att beskedet om nekad sjukpenning fått patienten att bryta ihop och på nytt försöka ta sitt liv, fick denne till svar att patienten själv måste kontakta sig handläggare för att överklaga beslutet. Att hon pga. ovan nämnda tillstånd inte var kapabel att göra detta, utan tvärtom nu blivit än djupare deprimerad och att beskedet från F-kassan dessutom åter aktualiserat suicidplanerna, fick hennes stödperson ingen gehör. Reglerna måste följas in till döden. I det här fallet bokstavligen. Förra årets nya begrepp; F-kasseutlöst depression, har så fått konkurrens av det nya begreppet: F-kasseutlöst självmord. - See more at: http://folkvet.nu/2011/09/sanningen-om-forsakringskassan-kommentar-fran-en-anstalld/#sthash.DA4IT 
Her er en annen kommentar:
 "Flyttade till Dublin 2006, delvis pga att många system i Sverige håller på att urholkas eller kollapsa. Mot slutet av en längre sjukskrivning, (2 år) så blev jag under förhandlingar med facket av med mitt jobb, med tre månaders uppsägning. Under slutet av uppsägningen så fick jag brev från FK, där de *retroaktivt!* friskskrev mig bakåt i tiden! Fick brev angående beslut den 19e Juni, att jag blev frisk samma dag jag skrev på uppsägningen, dvs den 26e Mars… Överklagade både internt på FK, samt i tings och länsrätten. Fick nedslag, trots påtryckningar kring vilka regler som tillåter FK att retroaktivt friskskriva någon. Fick aldrig svar från vare sig FK eller domstolarna. Då min sjukskrivning var stress-relaterad vare sig orkade jag eller hade råd att driva det mer. Vårt samhällsskydd håller på att vittra sönder totalt, och måste förnyas. - See more at: http://folkvet.nu/2011/09/sanningen-om-forsakringskassan-kommentar-fran-en-anstalld/#sthash.DA4ITqAf.dpuf"
Hva sies om den her kommentaren?:
 "Men va fan Sverige, ni har ju röstat fram denna skiten med en Moderat regering. Det är inte för inte som det kallas borgerlig regering. Borgare är överklassen som vill glömma de svagare, har alltid vart så och så kommer det att förbli. Regeringsbyte nu!!!!!! - See more at: http://folkvet.nu/2011/09/sanningen-om-forsakringskassan-kommentar-fran-en-anstalld/#sthash.DA4ITqAf.dpuf"
 Jeg leser om hva som har skjedd i Sverige og kan ikke la være å lura på hva det er for nye og bedre løsninger vi har å vente...

onsdag 16. oktober 2013

Allt fler utförsäkrade hotar med självmord

Sitter å leser en artikkel i den svenske avisen Arbetet 27/4-2012, der de tar opp den helt fortvilte situasjon som de syke som har blitt utförsäkrade når de har kommet til den grense der de ikke lengre har rett på sykepenger.

Les og gjør din egne oppfattning om den svenske sykepenge ordningen:
"Förra året tog Försäkringskassan emot 599 självmordshot från personer som blivit utförsäkrade eller fått besked om en snar utförsäkring. För fyra år sedan var motsvarande siffra 19.
Siffrorna för de tre första månaderna 2012 ligger på ungefär samma höga nivå som 2011. Bara under mars i år var antalet utförsäkrade som hotade att ta sitt liv dubbelt så stort som under helåren 2007 och 2008.
Situationen är inte helt ny för personalen på Försäkringskassan. Hot mot de anställda och självmordshot förekom även tidigare. Det nya är att mer än hälften av samtliga hot som registreras av myndigheten handlar numera om självmordshot. Innan sjukförsäkringssystemet lades om var den andelen mindre än åtta procent.
Det finns en direkt koppling mellan den drastiska ökningen och de strängare reglerna, med fasta tidsgränser för hur länge en person får vara sjukskriven innan arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden.
När de olika taken för maxantal sjukdagar nås avslutas ärendena hos Försäkringskassan och lämnas över till Arbetsförmedlingen. Och det är i samband med den övergången som de flesta självmordshoten förekommer."
 Når de syke har blitt utförsäkrade finns de heller ikke med i "sjukstatistiken", med konsekvensen at antall sykemeldte går ned! De er fremdeles syke. Hvis de ikke har noen lønn, må de gå til sosialkontoret og søke sosialbidrag. Penger fra sosialkontoret får de ført etter å brukt opp hele sitt kapital, penger på banken, sålt huset og andre ting som har noen verdier. Hvis man er gift blir ektefellens oppgave å forsørge den syke.

Bloggeren "Mitt enstaka liv" skriver om sine 3 år som utförsäkrad og her er et utklipp:
"Denna sida är min protest mot de osanningar och rena lögner som gång på gång uttalas av de som är ansvariga för reglerna kring trygghetssystemen i Sverige. Uttalanden om att alla som är sjuka naturligtvis får ersättning och att det självklart inte är någon som blir utan försörjning. Och om någon envisas så kan man ju alltid antyda att det är ju så mycket fusk och det finns ju faktiskt människor som inte vill arbeta....
Jag vill visa på hur verkligheten ser ut för dem som kommer i kläm i det Nya sjukförsäkringssystemet. Trots att jag inte är särskilt bekväm med att lämna ut mig själv och mina förhållanden, så tycker jag ändå att det är så viktigt att ge en motbild till de fina orden som kränker utsatta människor varje gång de uttalas.
Jag vill poängtera att jag ändå har klarat mig hyfsat bra och inte tycker synd om mig själv!
Att jag ändå klarat min försörjning, beror på att jag är gift och att vårt äktenskap klarat de påfrestningar det är att leva med någon som är sjuk i många år och därefter bli tvungen att, förutom allt annat sjukdomen innebär, även ta hela försörjningsansvaret för sin partner. Vi har också haft turen att min man haft ett arbete att gå till, även under dessa år med alla varsel och uppsägningar. Vi hade ett hus vi kunde sälja och har kunnat få ner kostnaderna genom att flytta till ett billigare boende. Dessutom har vi fått en extra buffert genom försäljningen av vårt hus. Vi har inga barn som kostar pengar och är vana att leva med liten plånbok.
Men själva systemet är obarmhärtigt för de som inte har samma förutsättningar som vi hade och som jag ser det så är systemet helsjukt! Gruppen "Anhörigförsörjda" har ökat katastrofalt under åren med den Nya sjukförsäkringen. Detta är konstaterat även om man undvikit att ta fram statistik som visar hur illa det verkligenär.
Jag har till exempel ingått i den andel av befolkningen som räknas som "Frisk" under de här dryga tre åren. Alltså har jag bidragit till att sänka ohälsotalet i Sverige och det vet vi ju alla hur mycket staten har tjänat på den allt friskare befolkningen! Så trots att jag inte kunnat bidra med min arbetskraft i Arbetslinjens Sverige, så har jag ju ändå på något sätt varit en tillgång för samhället.... " Les videre på bloggen "Mitt enstaka liv"

Jeg kan ikke la være å tenke over hvordan den svenske regjeringen er skrudd sammen. Hvordan kan de sove på natten når syke, svake, mennesker, som er utförsäkrade, er i så stor nød at de blir sykere og til og med blir suisidale? Vet de hva empati er for noe?
 
Jeg håper at våre nye blå regjering ikke kopierer etter hva Moderaterne i Sverige har gjort. Jeg håper at de ser de alvorlige konsekvensene har blitt i Sverige. Syke folk blir ikke friskere av å ikke ha en økonomisk trygghet.
 
Nå har takk og pris medelklassen begynt å protestere mot Moderaternas  politikk og mener det er viktigere å styrke skole, helsevesen også videre og mener det ikke trengs å senke skatter. Klassforskjellene har blitt større siden Moderaterna fikk regjeringsmakten i Sverige.
 
Bloggeren "Mitt enstaka liv" skriver blant annet:
 
"Jag tycker att detta var på tiden! Som jag har sett det så har lite extrapengar i den egna plånboken gjort att huvuddelen av befolkningen har svalt varje förändring och försämring i det välfärdssystem som det tagit så lång tid att bygga upp. Jag har också varit väldigt förvånad över att människor inte verkar förstå att de själva också kan bli både sjuka och arbetslösa- och att det kan gå snabbt!
I torsdags togs detta upp i Debatt på SVT. En av Medelklassupprorets initiativtagare deltog och det bestående intrycket av debatten var att de båda sidorna verkade komma från olika planeter- det fanns verkligen en genuin oförståelse för hur man kunde tacka nej till pengar i den egna plånboken! Skillnaden mellan att vara sig själv nog och att se att man ingår i ett sammanhang, ett samhälle, och att man påverkas av helheten i det samhället."

Hvordan kunne svenske folket velge en borgerlig regjering en andre periode, når trygdesystemet allerede blitt dårligere?
Kan det vært brukt en retorikk som forvillet det svenske folket , eller er det noe annet?

fredag 11. oktober 2013

Når drømmer går i kras...om å bli ufør.


Vi er på veg å få en "blå" regjering. Høyre politiker Torbjørn Røe Isaksen skriver på sin blogg.

"To personer har begge jobbet et langt liv, og de har tjent opp akkurat de samme pensjonsrettighetene. Den ene blir så uføretrygdet. Den andre er sliten, og orker ikke å jobbe mer, men det er ikke dermed sagt at vedkommende er ufør. Hun tar i stedet AFP (avtalefestet pensjon), en ordning som i sin tid ble startet nettopp for sliterne i arbeidslivet. Med dagens ordning vil den som er uføretrygdet få litt mer utbetalt i pensjon hvert eneste år, resten av livet. Det er en urimelig forskjellsbehandling av en som er uføre og en som er for sliten til å jobbe."

Jeg undrer meg over ordvalget. Sliterne som er for slitne til å arbeide å den ene siden og de uføretrygdede å den andre. Skal man tolke det som at vi ikke har noen slitere blant de uføretrygdede?
Jeg tviler ikke på at noen opplever seg sliten og derfor velger å gå i pensjon tidligere etter å ha sett over sin økonomi og kommet frem til at det er ok å gå i pensjon. Tenker det kan være en del som tenker på å gå tidligere i pensjon slik at de ikke skal bli syke, hvis de er slitne.
Men jeg ser også at den som må bli uføretrygdet på grunn av sykdom, ikke har noe valg. Når livet slår til både for det ene eller det andre, har man å bare følge med. Vi er mange som arbeidet så lenge vi kunne, før sykdommer, arbeidsskader og liknende satte stopp for arbeidskarrieren, og vi måtte bite i det sure eplet å sykemelde oss og senere bli uføretrygdet. Vi kanskje snakker for lite om den store eksistensielle krise det er å bli uføretrygdet. Det er så mye man mister, og man har ikke noe valg. Drømmer om studier, karriere, sosialt sammenheng og nettverk, økonomi forsvinner fra oss og det gjør vondt! Jeg hører om uføretrygdede som får høre at de er heldige (?) fordi de har så mye fritid. Mange friske har ingen anelse om hva det koster på mange plan å bli kronisk syk og bare se på når andre har et arbeide og indre kapasitet, som en selv bare kan drømme om.
Samtidig er det sant at vi har mye frihet, tidsmessig. Men når en er syk kan man ikke bruka all den tid som er tilgjengelig. Bare det å gjøre husarbeida er noe som jeg må gjøre litt og litt etter dagsformen. Når jeg sterke smerter i dager, uker, måneder uten opphold, blir det ikke mye gjort. Jeg har mistet kontakten med gamle venner og slektninger på grunn av at jeg vært for syk i lang tid. Jeg har hatt tid men meget dårlig handlingsrom. I den situasjonen har man ikke noe valg! Men må bare følge med å gjøre så godt en kan. Man må gjøre livet så godt som mulig i den situasjon man er i.

Det finnes mange slitere også blant uføretrygdede! Min egen far var en av dem. Han arbeidet både hjemme på garden og på fabrikken der han var ansatt. Husker godt hans bedrøvelse når han måtte gå på uføretrygd på grunn av en arbeidsskade. Jeg tenker også på snekkeren som slet både dager, kvelder, iblant helger, som måtte slutte på grunn av en stroke 49 år gammel! Er ikke han en sliter?
Når jeg fremdeles arbeidet som psykolog, traff jeg ofte folk som hadde arbeidet mye, tatt mye ansvar, var lojale mot arbeidsgiver og så videre. Det var en smertefull opplevelse å innse at det blitt kronisk syke og på grunn av det måtte bli uføretrygdet.
Det var interessant å høre de som vært ansatte som sjefer, deres refleksjoner om deres arbeidsliv. Det var ikke få som hadde sett litt ned på ansatte som iblant var sykemeldt. De hadde tenkt at de som sykemeldt seg iblant syntes det var hyggelig å være hjemme fra arbeidet noen dager. Nå når det selv hadde store problemer med sin helse, hadde de fått nye innsikter. Deres refleksjoner om samfunnsdebattene om å få syke folk tilbake på arbeide så raskt som mulig var at man begynte i feil ende. Det skulle bare bli flere uføretrygdede!
Det er også min tanke. Hvis den som er syk presses på arbeide for tidlig, uten å fått adekvat behandling, kan man snart få sykere pasienter. Det tjener ingen på!
Jeg tenker det finns fine ordninger for å hjelpe folk tilbake på arbeide eller utdannelse, når tidspunktet er riktig. Det synes jeg er fint. Det er bra for selvbilde og økonomi å komme inn i arbeidslivet.

Hvor mange friske kjenner til at man på AAP stønad får kun 65% prosent av sin gamle lønn? Hvor mange har en økonomi som er god nok, når man mange blir syk i en lang tid. Er det noen her som skulle sette spørsmål om at det lønner seg å arbeide? Jeg kjenner en kvinne som økonomisk hjelp fra sine barn, for å betale det mest nødvendige. Når man blir kronisk syk mister man mye mer enn hva mange tenker over! Hvis man ikke har nok med penger når man er syk, må man bruke opp det kapital man har og om nødvendig selge hus og bil.

Det snakkes ikke så mye om det i samfunnet, hva det koster for den enkelte. Da er det visst mer interessant å sette dit de latsabber som utnytter systemet. Jeg lurer på hvor mange de er som går på sykepenger som det ikke har behov av. De finns. Men hvordan går det når vanlig folk blir kronisk syke?

Vi er mange som kommer å følge med på hva som skjer politisk med den nye regjeringen. Hvor tenker de å stramme inn for å gjøre skattelettelettelser. Det er lett å gjøre det vanskeligere for de svake i samfunnet. De er allerede stigmatisert.

På bloggen Maddam kan vi lese om når de syke betaler prisen.

Legger til et blogginnlegg om "Halvsanningar och lögner om sjuka och andra" Bloggeren har selv erfaringer av å være utförsäkrad fra sykepenge systemet, selv om hun var syk. Anbefalt lesning!

tirsdag 8. oktober 2013

Hvordan arbeide med tilstedeværelse?

 
 
Det er ikke enkelt å være svekket av sykdom. Det er ikke enkelt å leve med stress i lang tid. Det er ikke enkelt å leve i en overgrepssituasjon.
Jeg har som jeg skrevet flere ganger vært med om en sjokkopplevelse som satte dype spor i meg. Jeg hadde også en skjult kronisk tannrots betennelse i mange år. Det innebærer at kroppen kommer i en kronisk alarmberedskap 24/7, noe som jeg levde med i over 20 år.
Det har vært nødvendig å lære seg enkle teknikker som hjelper en å aktivere fred og ro systemet i kroppen samtidig som (tann)roten til det vonde måtte behandles. (Vekk med den aktuelle jekselen.)
Jeg gikk for noen år siden på en kurs i vegetoterapi i forhåpning til å bli frisk, og deretter hjelpe andre i samme situasjon. Da visste jeg ikke at jeg gikk med en kronisk betennelse i kroppen, da bakteriene fløt omkring i blodbanen.
Uansett var det viktige kunnskaper som jeg hatt bruk for. Judith Orloff tar blant annet opp hvor viktig det er å være her og nå, og bare lytte på pusten. Det fungerer!
Hun snakker om at mantra kan være bra for å roe ned fight-flight reaksjonene. Hennes mantra er "Let it be". Mitt mantra er "Det er bra nå". De ordene vi bruker påvirker vår fysiologi, og derfor er det viktig å være bevisst over hvilke tanker vi gir næring til. Det betyr ikke at vi skal trykke ned følelser og tanker, men mere om å fokusere på konstruktive mål og løsninger.
Når hun snakker om positiv energi, fokuserer hun på de tanker, følelser og aktivitet som styrker oss. Omvendt blir negativ energi tanker, følelser og aktiviteter som svekker oss. Når vi blir bevisst det her er det lettere å påvirke sin hverdag i konstruktiv retning.
Det kan være fort gjort å tenke at man aldri får snakke om de tunge sidene av livet, men her tenker jeg det handler om balanse. Når vi i de sosiale mediene forteller om hvordan vi har det, og får støtte av andre samtidig som vi gir støtte tilbake, mener jeg det kan være positiv. Det kan derimot bli problematisk når noen bare lytter på andre og aldri gir støtte tilbake. Da blir det ubalanse, og da kan vi snakke om negativ energi.
Det kan være veldig positivt og konstruktivt, hvis vi stimulerer hverandre til å søke oss mot aktiviteter som styrker og gleder oss. Da kan vi snakke om en motkraft mot de livets realiteter som er tungt å bære. Det handler altså ikke om det ene eller det andre, men mere om balanse. Hvis vi ikke er realistiske og tar tak i våre bekymringer, kan det snart bli enda mere problemer ved neste korsveg.

Men nå er det en god morgen etter å ha hatt noen dårlig dager, da jeg har følt på en infeksjon i kroppen. Skal likevel ta meg til matbutikken og å kjøpe mat. Mat må vi ha!
Det blir likevel en dag full av mindfulness aktiviteter.
Målet er aktiviteter som får tankene flyte som et løv på vannet, og jeg føler meg vel.
(Det her er naturligvis innom visse rammer, hvis man lever under stor stress er det lettere sagt enn gjort.)