Solmangel og vitamin D.

Akkurat nå er vi inne i den hardeste tiden på året. Vi ser ikke mye av solen og når den er synlig, da er den likevel langt borte. Hvor mye solen betyr for energien og helsa, merker man tydelig hvis man reiser til syden på vinteren. For 2 år siden reiste vi til Alanya 1 uke i desember. De første dagene hadde jeg vondt i øynene, da vi i flere uker hadde hatt skyet vær der hjemme. Snart ble jeg i bedre form, og det var tydelig at jeg hadde hatt for lite sol der hjemme. Allerede i begynnelsen merker jeg at jeg blir mere sliten, og får sug etter noe søtt. På  vinteren har jeg et stort behov av fet mat, for eksempel laks. På våren og sommeren er det som om jeg ikke får nok av solen. Jeg bare må være ute. På vinteren får jeg mye mere ME symptomer. Jeg blir ikke symptomfri, og symptomene avløser hverandre. Forkjølelsene kommer og går, og livet går veldig langsomt. Allrede når jeg var et halvt år ble jeg innlagd en uke på sykehus, på grunn av en forkjølelse som ikke gikk over. Min mor hadde ikke fått informasjon om at jeg skulle ha tran, og det var tydelig noe jeg måtte ha. I skoleårene måtte jeg være ofte hjemme på grunn av noen infeksjon, og likeså var det i videregående.

Jeg arbeidet i noen år i forhåpning av at jeg skulle bygge opp mitt immunforsvar der. Det ser ikke ut som om det hjalp, men en interessant tid var det.

For ca 10 år siden forstod jeg via min fastlege at jeg er vintertrøtt og vinterdeprimert. Derfor er jeg intressert i å reise på sydenturer på vinteren. Jeg følger også den nye forskningen om D-vitaminer med et stort interesse. (Jeg følger mye forskning.)

På kostdoktorn fann jeg det her:
"D-vitamin är unikt bland vitaminerna. Det är ett steroidhormon, som våra könshormoner testosteron och östrogen. D-vitaminet påverkar uttrycket av hundratals gener i de flesta av kroppens celler. Potentiellt kan det därför ha nästan vilken effekt som helst i kroppen.

En brist, vanligt hos svenskar i allmänhet, kan alltså teoretiskt ge nästan vilka sjukdomar som helst.
Allt mer forskning talar för att D-vitaminbrist kan ha en roll i mängder av sjukdomar. Infektionssjukdomar, cancer, hjärtsjukdom, benskörhet, autism, generell värk/fibromyalgi, vinter- och vårdepressioner… listan på sjukdomar där ett samband misstänks är lång.
Mycket återstår att säkert bevisa, men en del är så gott som säkert redan nu. D-vitamin är billigt, säkert och biverkningsfritt i högre doser än man tidigare trott." (http://www.kostdoktorn.se/d-vitamin)

En link til 2 solskinnhistorier: http://www.kostdoktorn.se/vintersol-och-depressioner

Her er fra Illustrerad Vetenskap:
"D-vitaminet fungerar alltså som ett slags batteri för T-cellerna och är en förutsättning för att de skall kunna mobilisera ett angrepp. Denna nya insikt fogar ännu en pusselbit till bilden av hur D-vitaminet verkar i vår kropp. Vitaminet bidrar också till att dämpa immunförsvaret, så att det inte löper amok, vilket kan leda till autoimmuna sjukdomar. De senaste åren har visat att vitaminet också kan hjälpa till att skydda mot både typ 1- och typ 2-diabetes, cancer, MS och psykiska sjukdomar som schizofreni och depression." (http://illvet.se/manniskan/sjukdom-behandling/vitamin-d-ar-nyckeln-till-kroppens-forsvar)

Noe jeg tydelig merker når jeg kommer til Alanya i desember er hvordan hele jeg slapper av. Det er som om kroppen har blitt fri fra en byrde! Jeg er ikke frisk der nede, men det er lettere å leve og har litt mere energi.

Bio-kjemisk stress er stress for hele mennesket! Det tviler jeg ikke på. Likevel som psykisk stress påvirker oss.

Hvordan kan leger og forskere i Norge polarisere så mye på psyken som de har gjort hittinntil, når det har handlet om ME? Det lurer jeg på? De snakker om helhetstenkende, men det er noe som skurrer for meg.