Velkommen til min blogg!

Søken til fred og ro gir kraft og livskvalitet!

tirsdag 29. oktober 2013

Svensk kvinna konfronterar statsminister Fredrik Reinfeldt om sjukförsäkringspolitiken i Sverige


 
Det har blitt mye vanskeligere å få godkjent sykepenger i Sverige. Kvinnen tar opp et eksempel der et flertall spesialister skrevet erklæringer til Försäkringskassan om en person som var for syk for å arbeide. En saksbehandler har gått imot spesialistenes vurderinger på pasienten, og mener pasienten er 100% arbeidsfør. Hun er bekymret over den manglende rettssikkerhet som den syke blir rammet av når Försäkringskassan går imot legespesialistenes vurdering av diagnose og funkjsonsnivå hos den enkelte individet. Hun sier også at spesialistlegene har 9 års medisin utdannelse jamført med saksbehandlerne på Försäkringskassan. Reinfeldt prøver å tone ned kritikken, men damen har gjennomtenkte refleksjoner over de sykes manglende rettssikkerhet.
 
Den unge damen på filmen her under forteller hun får 6000 av Försäkringskassan. Hun går i behandling, DBT (dialectic behaviour therapy), som er en metode for å hjelpe personer som sliter veldig mye med psyken. Når hun opplever seg å være i en presset økonomisk situasjon blir det en byrde som legges til det psykologiske indre press hun allerede er i.
 
 
 
Nå er det ikke alle syke som får sykepenger etter å ha vært sykemeldte en tid. Da blir man "utförsäkrad" og er man da fremdeles syk, må man ha økonomisk hjelp på annen måte, ektefelle, annen familje, sosialkontoret.
 
Nå er det strenge regler for å få økonomisk bistand fra sosialkontorene. Så lenge man eier noe som penger på banken, bolig, bil, penger på barnenes bankkonto, og annet av verdi, får man ikke sosialbidrag. Det innebærer at når man kommer så langt at man må søke penger på et sosialkontor, da sitter man fast, hvis man ikke er frisk nok til at arbeide.
 
Det er for mange en selvfølge å løse en sykeforsikring til sine barn. Hvor mange tenker over hvordan et barns liv kan bli hvis de vokser opp i et fattig hjem, når en av foreldrene er langtidssyk?
 
På den svenske Dagens arena kan man lese del om hvordan det blir for syke folk som blir utförsäkrade:
 
"I förra veckan redovisade Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades helt under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet.
Av de 26 644 som utförsäkrades denna tidsperiod står 45,8 procent, eller 12 227 personer, helt utan förvärvsinkomst åtta månader senare. Bland de som hade förvärvsinkomst åtta månader senare ingår också de som hade det redan innan de utförsäkrades, det vill säga de som jobbade deltid och var deltidssjukskrivna.
Helt utanför systemet
Nära 25 procent av de utförsäkrade, runt 6 000 personer, återfinns 20 månader efter att de utförsäkrats i gruppen som Försäkringskassan kallar ”övriga”. Det är personer som efter utförsäkringen varken finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.
Det går inte att ännu dra klara slutsatser om gruppens försörjning efter 20 månader, eftersom inkomstuppgifterna släpar efter. Men tittar man på hur det ser ut åtta månader efter utförsäkring saknar hela 22 procent av dessa ”övriga” helt förvärvsinkomst. För den gruppen återstår framför allt försörjning via föräldrar, barn och partner eller ekonomiskt bistånd via socialtjänsten."

Det her er et resultat av svensk høyrepolitikk. Jeg undrer over hvor friske sykemeldte kan bli av å leve med en kronisk uro for sin økonomi. At kronisk stress er skadelig for helsa, det vet vi. Jeg lurer om den svenske regeringen kjenner til det eller at d helt enkelt ikke bryr seg. Når de kan kjøre over spesialisters erklæringer på den måten som den svenske damen beskrev når hun konfronterte Reinfeldt i den første youtubefilmen i det her innlegget, får man fantasier om maktarrogans, kunnskapsforakt med mere. Jeg forstår at hun undrer over den svenske regjeringens menneskesyn, fordi det gjør jeg også.

Når jeg leser om de utförsäkrade syke i Sverige blir jeg ikke lengre bare bekymret, jeg blir også sint.

Her er et sitat til fra Dagens Arena:

"256 av de som utförsäkrades det första halvåret 2010 har avlidit fram till och med juli 2012.
278 har fyllt 65 år 2010.
Cirka 2,7 procent av de som utförsäkrades nådde en förvärvsinkomst på 300 001 kronor eller mer.
De som har uppnått lägst förvärvsinkomst av de utförsäkrade är den grupp som har psykiska sjukdomar som till exempel personlighetsstörningar och beteendestörningar."
Det får meg å tenke på unge voksne som har blitt utsatt for traumer i berndommen, hva blir deres start i livet/voksenlivet? Når de sliter med psyken, og utslitt etter kronisk uro, hva blir de møtt med? "Ta dig i kragen?" eller "Nu är du vuxen och kan lägga det här bak dig?" eller "Tänk positivt" eller " Det er inte bra att gräva ner sig i det gamla?" Nå er det ikke så man arbeider i DBT, men det finns andre i samfunnet som ikke har profesjonell kunnskap om psykiske lidelser, som har mye synsinger om psyken.
Det er en interessant lesning i kommentarrekkene, både på Dagens Arena og etter youtube filmen med den unge damen som sliter. Kan anbefales!
Vi vet  at vår historie blir vår biologi. Vi vet också at kronisk stress och kompliserte traumer er en meget stor fysisk og psykisk belastning. Finns det som tror at barn, ungdommer og unge voksne ikke kan bli utbrent etter å ha levd i et voldelig hjem i mange år?
Jeg mener det finns mange grunner til å tenke over hvordan vi behandler unge voksne når de sliter med psyken.

På den svenske LO bloggen kan man lese om: Man kan inte piska människor till friskhet.
Kjell Rautio begynner:

"Den senaste tiden har en hel del både intressant och bekymmersam statistik rörande sjukförsäkringen publicerats. Då tänker jag inte enbart på de uppgifter från Försäkringskassan som kom igår, som visar att i juli i år var det ca 1500 fler sjukskrivna än när regeringen sommaren 2008 sjösatte sin stora sjukförsäkringsreform, kallad för ”rehabiliteringskedjan”. Vad denna reform åstadkom var att under ungefär två år förlänga den trend med fallande sjuktal som inletts fem-sex år tidigare.
Just nu ser vi dessutom en dramatisk ökning av antalet unga som beviljas aktivitetsersättning (sjukersättning för de under 30 år). Jämfört med 2004 är det idag dubbelt så många ungdomar som nybeviljas aktivitetsersättning. Visserligen är det färre vuxna idag som får sjukersättning jämfört med 2008. Men har dessa kommit närmare arbetsmarknaden? Knappast."
 Når man tidigere har snakket om at de svenske sykemeldingstallen har gått ned, da har det ikke beskrevet hvor mange syke det finns i Sverige, som på grunn av sykdom ikke kunne arbeide. Man har skyvet problemene under teppet, og vist opp en glansbilde. Fortellinger fra  virkeligheten har blitt "enkelt tilfeller". Man pyntet bruden, men hvordan hadde hun det egentlig? Når det ikke blir de resultat som man fra begynnelsen formidlet med den "nye sykemeldingsreformen", da undrer jeg om det var ideologi uten full markkontakt? Eller brydde de seg ikke?

Kjell Rautio avslutter på LO bloggen:

"Ska vi lyckas skapa en långsiktigt hållbar arbetslinje får vi inte väja för att bygga ut företagshälsovården, det långsiktiga och strukturella arbetsmiljöarbetet, rehabiliteringen och omställningsstödet. Det handlar om att förstärka vägarna tillbaks till arbetsmarknaden för dem som en längre tid tvingats stå utanför. Här finns det inga omvägar eller enkla lösningar. Det går inte att piska människor till ökad friskhet."
Det han skriver her er sunt fornuft. Det finns inga enkle løsninger!

Og, ja... Hvordan ser det ut med det svenske arbeidsmiljøarbeidet i Sverige?

Det kommer litt om det i en senere blogg. :)

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar