Velkommen til min blogg!

Søken til fred og ro gir kraft og livskvalitet!

lørdag 20. oktober 2012

Professor Gøran Sjøberg om sin borreliose



Professor  Göran Sjöberg forteller om sin borrelia, og hvordan han måtte behandles med antibiotika i lang tid for å bli frisk. Hans kronikk finner man i bloggen til  Annika Dahlqvist :

Her kan du lese en del av kronikken:


"Min fru, som utan tvekan är mitt stora stöd här i livet, uppmanade mig efter alla mina försök att också ta ett Borreliaprov vilket jag själv var övertygad om var helt meningslöst eftersom jag ”VISSTE” att jag hade fått musarm vilket som bekant drabbar de flesta som arbetar mycket framför datorer. Till slut gick jag ändå med på detta prov och si – provet var positivt och jag fick också en tvåveckorskur med Doxyferm. Inom ett dygn hade den smärta som under flera år hade stegrats till en nästan outhärdlig nivå minskat till hälften. Vilken oerhörd och omedelbar känsla av befrielse var inte detta!
Men fortfarande hade jag inte blivit av med all värk men det var ingen tvekan om att vi fått reda på själva orsaken till ledinflammationen dvs. de vidriga bakterier som ger upphov till Borrelia och som är spiralformade (spiroketer) och som på grund av denna form har förmågan att borra sig fram genom kroppen. Dessutom har de den otrevliga egenskapen att de kan gå in och söka skydd i ett så kallat sporstadium när de anser att de utsätts för något fientligt som antibiotika. Ytterligare en Doxyfermkur hjälpte heller inte utan värken fanns kvar.
Nå har man själv fått ett problem som man också allvarligt lider av så är detta en utmärkt drivkraft för egen ”forskning”. Lidande är ju knappast något normala människor går och ”njuter av”. Så jag började ”forska” på borrelia och väldigt snabbt kom jag fram till att man från officiellt håll ansåg att man blivit helt botad efter två antibiotikakurer och att det inte fanns någonting som kunde kallas ”kronisk Borrelia”. Samtidigt så har vi det fantastiska internet där man nu kan skaffa sig egen kunskap och där fanns det uppenbarligen en helt annan syn på detta från en grupp amerikanska läkare i nordöstra USA där Borrelia först uppmärksammades och också grasserar i en liten ort som heter Lyme och på engelska heter därför Borrelia ”Lyme disease”. Dessa läkare hävdade mot den ”officiella” synen att Borrelia visst kunde bli kronisk om den gått oupptäckt under lång tid som i mitt eget fall och att den då krävde långvarig antibiotikabehandling.
Eftersom jag bara hade löst ”mitt problem” till hälften och min axelled och nacke fortfarande var ”sjuka” och där jag förstås misstänkte att spiroketer lömskt fortsatte att husera i ett mer eller mindre dolt sporstadium så tyckte jag att denna alternativa uppfattning lät rimlig. Det fanns alltså två uppfattningar – den officiella och den alternativa. För den alternativa talade också det faktum att både syfilis och TBC är sjukdomar som orsakas av just spiroketer (det finns många olika) och att det för båda dessa sjukdomar är väldigt viktigt att man forsätter antibiotikabehandlingar under lång tid. ”Mitt forskarförnuft” talade då sitt tydliga språk. ”Det är dumt att inte genomföra ett experiment som möjligen kan lösa mitt allvarliga problem!”
Sagt och gjort. Min svenske läkare var väldigt samarbetsvillig och vi kontaktade ”experter” på Sahlgrenska Sjukhuset men där blev det ”kalla handen” för där VISSTE man vad som gäller angående Borrelia. De ville inte ta emot mig för jag var definitionsmässigt ”frisk” från Borrelian enligt deras DOKTRINER. I Sverige var det därför inte lönt att jobba vidare på den linjen med tanke på att en läkare som skulle ”bryta” mot dessa officiella behandlingsnormerna definitivt skulle riskera sin läkarlegitimation. Nå, är man forskare så är man! Vid nästa USA-resa uppsökte jag den mest framstående läkaren i denna alternativgrupp och han skrev då ut en sexmånaders antibiotika kur och av en mer långsamt verkande standartyp och en kur som kunde upprepas.
Med detta amerikanska recept i handen hade min svenske läkare sedan inga problem att omvandla detta till ett svenskt recept utan att riskera sin legitimation. Nå efter ett års antibiotikakur så har jag idag inga problem över huvud taget med min ”musarm” eller nacke. Jag är faktiskt inte längre ”sjuk” för att jag helt enkelt har tagit bort själva orsaken till min sjukdom och ett antal år har nu också gått så det går uppenbarligen att bli av även med den ”kroniska Borrelia” som inte officiellt existerar"
 
Det er i dagene mange artikler i media om borreliose, og det blir spennende å lese om ny forskning. Det diskuteres mye om å finne gode tester for å finne borreliose i kroppen, men det er veldig viktig å få en riktig diagnose.
Jeg tror vi får høre mye om borreliose fremover. Det er ikke å leke med borreliose. Husker godt når en ungdomskamerat fikk borreliose og ble lammet i halve ansiktet. Det begynte med at han fikk ryggsmerter, og ikke ble trodd når han kom til legen. Det snudde raskt når ansiktslammelsen blusset opp. Noen måneder senere ble jeg bitt av flått, og fikk den klassiske røde ringen rundt der flåtten hadde vært. Ble veldigt trøtt og hadde hodepine. Det ble en antibiotikakur i 10 dager.

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar