Velkommen til min blogg!

Søken til fred og ro gir kraft og livskvalitet!

torsdag 11. august 2011

En fortvilt bestefars stemme.



Det skjer store opptøyter i England nå. Situasjonenen ser kaotisk ut ut når man ser det her på tv og aviser.  Hvordan kan man forstå det her? Skal vi lære oss noe infor fremtiden må vi se på hva det her er symptomer på.  Jeg vil først poengtere at når man forstår en ting er  det ikke det samme som å skylle på det. Alle har vi et ansvar for våre valg. Likevel, et slikt opprør kommer ikke fra tomme intet.  Hvis politikene ikke har vært beredt på det her da har de ikke  hatt kontakt med folket. Når man nå følger med i nyhetene, så ser det ut til at mange har skjønt at et alvorlig opprør var på veg, men de har ikke blitt lyttet på.  Man kan si at samfunnet har feber, og det er ikke nok med å ta febernedsettende. I den her Youtube filmen er det en fortvilt bestefar som prøver å gi ungdomene en stemme.  Det kan ikke være lett i et slikt kaos, når mange er forbannet på ungdomsopprøret.  Skal vi forstå hva som skjer må vi se fra mange synsvinkler, selv om vi ikke er enige med alle.
På NRK kan man idag lese at Storbrittania har sovet for lenge. Det har funnets tegn lenge på at noe har vært på gang. "For nesten ett og et halvt år siden, mens han ennå var opposisjonspolitiker, sa lederen for de britiske Liberaldemokratene Nick Clegg: «Storbritannia kan bli rammet av et oprør slik det vi har sett i Hellas, hvis De konservative vinner valget og innfører store kostnadskutt».

I dag er Clegg visestatsminister og sitter i regjering med nettopp De konservative. Denne regjeringen har måttet innføre kraftige budsjettkutt. En av opprørerne i London forteller til avisen International Herald Tribune at det er særlig to kutt som har rammet hardt."
Politikkere har forstått at noe var på gang, men ikke tatt signalene på alvor.

Mediestudent Rebecca Mathews, forteller i den her artikkelen at opptøyene skyldes arbeidsløshet og budsjettkuttene. Hun mener også at England har sovet for lenge. Hun sier også at de som gjør opprør har ødelagt for alle. Det blir ikke mulig å få igang noen politisk diskusjon nå, da myndighetene kommer å slå ned på alle protester.

Statsvetare  Sarah Scuzzarello sier I Dagens Nyheter (Svensk avis motsvarende Norske Aftenposten) at politikene i Storbrittania under de siste årene krympet velferdsstaten og det har forskjellige deler av samfunnet reagert sterkt på.
"Studenter har demonstrerat liksom anställda inom den offentliga sektorn. Många är upprörda eftersom de inte tycker att de kan få sin röst hörd.

– Som svensk blir man häpen över de drastiska förändringar som genomförts. Det finns en väldig klyfta mellan den politiska eliten och befolkningen i övrigt och där förstår inte eliten vad som händer bland gräsrötterna. En del ungdomar känner ilska för att de som redan har det bra ställt ”roffar åt sig” och reagerar med att tänka ”varför kan inte jag också göra det?”."
Hun sier også at mange har mistet trua på fremtiden og at de ikke har noe å miste. Det blir extremt farlig! Samtidlig finnes det inget forsvar for opptøyene som det har skjedd de seneste dagene.

"– När man sänker skatterna för de allra rikaste och samtidigt tar bort bidrag till de fattigaste då förstår många att något gått väldigt snett. Det finns en ilska mot dem som bestämmer."


Det finns alltid en historie bak det som skjer, og når en person føler en stor maktesløshet og at han eller hun ikke lengre har noe å miste, da har vi store problemer. Da begynner det å bygges opp et raseri mot de som har makten og som man opplever ikke bryr seg. Nå ser vi det her sprer seg fra land til land. Jo mere verdensøkonomien er i turbulens, noen blir veldig rike samtidlig som andre sitter fast i fattigdom og avmakt, desto mere kommer vi å se opptøyer verden over. Når vanlig folk mister trua på politikene helt, hvem skal da holde folket sammen? Politiet? England har et stort problem.
Torbjørn Sassersson skriver i sin blogg: "Folk har insett att ministrarna som ska upprätthålla demokrati och verka för medborgarnas bästa blivit administratörer åt storindustrin och dessutom själva tjänar på att agera till fördel för större vinstintressen. Ett väsentligt mål med politik är att dra bort uppmärksamheten från industrins och bankernas bedrägerier. Bankerna ska istället lösas ut vid ekonomiska kriser med skattebetalarnas pengar och storföretagen ska inte behöva betala så mycket skatt."

Når vanlig folk i land etter land tenker at politikene har blitt administratører åt storindustrien, hva blir konsekvensene?
Hvis vi ønsker likestilling og samhold, da har vi litt av en jobb fremfor oss.

Jeg er takknæmlig fordi jeg bor i Norge. Vi må ta vare på det som vi har og på hverandre!
La rosentogene være vår nasjonale symbol. Det er håpet som leder oss videre!

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar